Försvarar Lunds kommun verkligen det fria ordet?
Att kasta ut en fristadsförfattare hotar hela fristadssystemet
Publicerad 2026-03-18
Öppet brev till Lunds kommun från Författarcentrum Riks och Sveriges Författarförbund
Lunds kommuns eventuella beslut att i förtid avsluta fristadsförfattaren Bisan Edwans residens väcker allvarliga frågor. Det handlar inte bara om konsekvenserna för en enskild författare med dokumenterat skyddsbehov. Beslutet riskerar också att underminera tilliten till hela det internationella fristadssystemet.
Fristadsprogrammet, organiserat genom nätverket ICORN, finns för att ge temporärt skydd åt författare och journalister som hotas eller förföljs på grund av sitt arbete eller sina åsikter. Grundtanken är enkel: en stad erbjuder en trygg plats där en författare kan leva och arbeta under en begränsad tid.
Om en kommun först erbjuder en fristad under två år och sedan drar tillbaka den i förtid sänder det en farlig signal. Skyddet framstår då som villkorat av att den skyddade personen uttrycker ”rätt” åsikter. I praktiken riskerar det att likna just det som fristadsprogrammet är till för att skydda mot, det vill säga att en författare utsätts för repressalier på grund av sina åsikter, utan åtal eller domstolsbeslut.
I Sverige gäller yttrandefriheten alla som befinner sig i landet. Den ska inte begränsas av att någon tillhör en viss grupp eller uttrycker kontroversiella uppfattningar, så länge det inte bryter mot lagen. Beslutet väcker därför också frågor om dubbla måttstockar. Personer utan svenskt medborgarskap förväntas i praktiken inte bara följa lagen, utan också leva upp till en diffus norm om att uppträda ”lämpligt”. Ett sådant krav saknar stöd i de principer om yttrandefrihet som Sverige säger sig försvara.
För bara ett år sedan skrev både Författarcentrum och Författarförbundet rekommendationsbrev till Lunds ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2029. I den ansökan framhöll Lund själv sitt arbete med fristadsförfattare och sitt engagemang i ICORN som en central del av stadens internationella konstnärliga ansvar. Just därför handlar detta om mer än ett enskilt beslut. Fristadsprogrammet kan inte liknas vid en ”vara” eller ”tjänst” som skattebetalarna kan reklamera för att fristadsförfattaren inte beter sig som förväntat. Om tilliten till fristadssystemet urholkas kan hotade författare börja tveka inför att söka skydd i Sverige. Samtidigt kan Sverige förlora trovärdighet i sitt ställningstagande för yttrandefrihet.
Om Lunds kommun fattar beslutet att i förtid avsluta fristadsförfattaren Bisan Edwans residens, bör kommunen klargöra på vilka grunder beslutet fattas och hur det är förenligt med de principer som fristadssystemet bygger på:
Har ICORN eller andra relevanta organisationer konsulterats innan beslutet fattades?
Har författarens uttalanden prövats i domstol?
Om en fristadsförfattare riskerar att förlora sitt skydd på grund av lagliga men kontroversiella yttranden – vad återstår då egentligen av idén om fristad?
Hur går beslutet ihop med Lunds egen ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2029, där arbetet med fristadsförfattare lyfts fram som en central del av stadens internationella ansvar?
Hur påverkar detta Lunds trovärdighet som stad i internationella nätverk för konstnärlig och intellektuell frihet?
Frågan gäller ytterst om Lunds kommun på allvar försvarar det fria ordet.
Anja Gatu, ordförande Sveriges Författarförbund
Sara Gordan, ordförande Författarcentrum Riks
