Bra om Marius ställs inför rätta – oavsett hur det går
Kronprinsessan Mette-Marits son, Marius Borg Høiby, är bland annat misstänkt för våldtäkt, misshandel, skadegörelse, mordhot samt brott mot kontaktförbud.
Den omfattande polisutredningen är nu avslutad och har lämnats över till åklagare. Nästa vecka får vi besked om det blir åtal eller inte.
Kommer vi få se kronprinsessans son i en rättegång? Min gissning är att det är ganska troligt med tanke på allvaret i anklagelserna – de påstådda brotten är grova. En del av brotten har han erkänt, andra har han bestämt förnekat.
Marius liv och leverne har nagelfarits sedan den 4 augusti 2024 då han greps av polis utanför det kungliga godset Skaugum. Medier över hela världen har bevakat händelsen, kartlagt hans tillvaro, vänkrets, flickvänner, ekonomi, arbeten och boenden.
Att hans liv kartlagts är inget att uppröras över, det är en naturlig arbetsgång inom journalistiken, men det är ändå värt en reflektion. Marius befinner sig i den synnerligen ovanliga sitsen att vara både privatperson och del av en kungafamilj. En paradox.
Hans status är formellt sett icke-offentlig, eftersom han inte har någon kunglig titel. Men kan man verkligen vara en privatperson om man är son till Norges blivande drottning?
Marius har dessutom agerat som en offentlig person. Han har deltagit i officiella kungliga evenemang, synts på röda mattan vid kändisfester och på andra sätt aktivt sökt strålkastarljuset.
Det finns självklart slutsatser att dra om det liv han levt fram till nu. Han har umgåtts med kriminella, poserat med vapenliknande föremål på bilder, skämtat med vänner om att slå kvinnor, använt droger, bjudit in (kriminella?) vänner till fester i kronprinsfamiljens privata bostad – och sägs delvis ha försörjts av sina föräldrar.
Det gör inte saken bättre att han öppet hånar medier som rapporterat om händelserna.
För Marius gäller samma premiss som för alla andra som misstänks för brott. Han ska betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats i domstol. Det är en grundläggande princip för rättssäkerheten.
Men allmänheten har redan dömt honom, det märks på de hundratals mail och meddelanden som jag tagit emot sedan förra sommaren.
Jag hoppas att det blir en rättegång. Främst för de drabbade, men också för Marius.
Att få något svart på vitt i ett domslut är ett steg vidare för alla inblandade. Oavsett utgång.