Fred på vems villkor efter två års folkmord?
Nej, det började inte 7 oktober 2023
Israeliska militären har dödat minst 20 000 palestinska barn de senaste två åren. Det är två procent av alla barn i Gaza. Minst 953 av barnen är bebisar, yngre än ett år. Med ett av världens tyngsta militära maskinerier har Israel förvandlat stora delar av en tidigare stad till ett månlandskap. Kratrar efter bomber. Sjukhus, skolor och bostäder i ruiner.
Nu är meningen att brotten mot både krigets lagar och mänskligheten tar en paus. I bästa fall tar de slut.
Stora västerländska tidningar frontar under dagen med stora rubriker om 20 israeliska gisslan som släpps. Samtidigt släpps närmare 2000 palestinier från israeliska fängelser. Palestinierna har hållits utan någon rätt till advokat, och FN rapporterar att de blivit systematiskt misshandlade och förvägrade mat. Bland dessa fångar finns såväl kvinnor som barn.
I det israeliska parlamentet Knesset firas det, och USA:s president Donald Trump hyllas. I Dagens Nyheter spekuleras det om Trump kan bli värdig fredspriset trots allt. Men vad är det för fred vi talar om?
På plats i Israel talar Aftonbladet med en ”Lily P” från New York:
– Det var det här som startade kriget, och förhoppningsvis är det så här det kommer att sluta.
Det är inte riktigt sant. Det har pågått ett ständigt krig mot palestinier från Israels håll sedan 1947. Under Nakba-åren skedde en etnisk rensning av palestinier som tvingades från deras hem, städer och byar. Fram tills i dag har Israel tagit allt större kontroll över palestiniers liv. För de palestinier som bor kvar i Israel innebär det att de är andra klassens invånare.
Barn förs bort och fängslas på måfå. Bosättarvåldet på västbanken ökar i styrka. Och Gaza har varit under total israelisk blockad sedan 2007. En blockad som började redan på 90-talet, där palestinier inte kunnat kontrollera sitt eget land. Något som gjort att Gaza kallats ett ”utomhusfängelse”.
Även när det här senaste ”fredsavtalet” förkunnades fortsatte dödandet av bland annat journalister.
Det är i ljuset av den historien som vi måste se på situationen i dag. Att prata om ett fredspris – som om konflikten verkligen började för två år sedan – är obildat och historielöst.
Att många palestinier får andas ut lite i dag är det minsta de förtjänar. Efter att Israel dödat eller skadat 10 procent av Gazas befolkning, hållit tillbaka leveranser av mjölkersättning till bebisar, mat till alla andra och mediciner till behövande.
Men så länge palestinier inte får råda över sin egen mark, sitt eget land och sina egna liv, måste man fråga sig på vems villkor ”freden” sker.