Nu har flickor blivit de nya barnsoldaterna
Inte en ny generation – det är ett nytt stadium i våldet
Under januari var det inte en enda dödsskjutning i Sverige. Det är första gången det hänt på åtta år. Ett bedrägligt lugn hann lägga sig över landet. Har den fruktansvärda våldsvågen äntligen bedarrat, var vi nog många som tänkte.
Men så plötsligt har vi haft fem skjutningar på bara fem dagar. Fyra av offren har avlidit på grund av sina skador. Två av dem tonåringar, en var en ung 20-åring som satsade på en fotbollskarriär. Ett av offren var en man i 50-årsåldern.
Det är nattsvarta siffror – och oändlig sorg för offrens anhöriga.
Unga flickor misstänkta
Det som sticker ut är att tre av de misstänkta gärningsmännen är unga flickor. Det verkligt oroande med det är inte könet. Det är att rekryteringen till det dödliga våldet fortsätter att breddas.
Det finns en berättelse om gängvåldet i Sverige. Unga män, ofta pojkar, som dras in i en spiral av kriminalitet, knark och våld. Den berättelsen har varit sann – men den har också varit ofullständig.
När uppgifter nu pekar på att mycket unga flickor misstänks för inblandning i flera allvarliga våldsbrott, väcker det starka reaktioner. Det bryter mot vår bild av vem som skjuter.
Tidöregeringen och den S-ledda regeringen innan dess har gjort mycket för att stoppa våldet. Polisen har fått mer resurser och fler verktyg för att komma åt kriminaliteten. Straffen har skärpts och straffbarhetsåldern har – mot alla expertmyndigheters rekommendationer – sänkts till 13 år.
Men de kriminella gängen har fortsatt att hitta nya vägar.
Flickor sugs upp
Rekryteringen går allt längre ner i åldrarna. Barn används som kurirer, spanare och i värsta fall som utförare av våldsdåd. Att även flickor nu förekommer i misstankarna kan vara ett tecken på samma utveckling – att alla som går att använda också används.
Enstaka fall utgör inte i sig ett trendbrott. Att dra långtgående slutsatser om “flickors kriminalitet” riskerar att bli både missvisande och kontraproduktivt.
Så länge det finns miljöer där barn och tonåringar – oavsett kön – kan sugas upp i gängen, kommer nya namn att fylla utredningarna. Nya liv att förstöras, både för offer och gärningspersoner.
Ingen brist på straff
Det går inte att blunda för att regeringen har dragit ned på statsanslagen till kommuner där det förebyggande arbetet pågår. Barnfattigdomen har fördubblats under mandatperioden. Nästan 20 000 niondeklassare lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet.
Där finns det stora politiska misslyckandet. Och det är fakta som måste tas med i analysen hur vi har hamnat här.
Det är inte brist på straff som är problemet. Det är bristen på ett samhälle som fångar upp barn innan gängen gör det.
