Sorry Jimmie, dina fäder dräpte nog inte danskar
Nationalister fantiserar gärna om att äta bark
SÖLVESBORG Jag går förbi slottsruinen i staden där jag bor. Det är också Jimmie Åkessons hemstad. Här, i slottsruinens skugga i Sölvesborg, håller han numera sina sommartal.
Kanske har våra förfäder slagits och försvarat slottet mot anfallande svenskar, och kanske ligger deras kvarlevor här. Under Nordiska sjuårskriget på 1560-talet föll slottet när svenska trupper gick till attack.
Vi blekingar var ju danskar då.
Under Tidö-åren har Jimmie Åkesson i mångt och mycket låtit som en moderat. Han har talat sig varm om sänkta skatter för höginkomsttagare och försämrad trygghet för arbetare. Med emfas har han försvarat vinstuttag ur skolbolag.
Det har varit nödvändigt att anpassa sig.
Men det tycks vara som högtravande nationalist han är som mest bekväm.
I en intervju i DN får han kommentera ett tidigare uttalande om att ”för min egen del älskar jag Sverige för att det är mitt land”.
– Det är ju människor som jag är släkt med som har slagits och dött och ätit bark för att vi ska få ha den här lilla landplätten. Det handlar inte om värderingar, säger han.
Ätit bark?!
Det är talande att SD-ledaren betonar ”krig genom historien”. Det är en berättelse om hjältemod i uniform som har väldigt lite med det moderna Sverige att göra.
Nationalistrockbandet Ultima Thule har haft stor betydelse för Jimmie Åkesson och hans SD-generation. De har till och med uppträtt på SD-ledarens privata sommarfest.
Bandets texter har inte sällan temat om ett storslaget förflutet med krigiska hjältar.
Låten ”I Fäders spår” handlar om Gustav Vasas uppror mot danske unionskungen Kristian II.
”Jag färdades till Sverige och de vänner som fanns kvar. Min fader dräpte dansken”.
Kanske var det Åkessons släktingar som dräptes?
Hold da kæft mand!
Historia är inte alltid lätt. Och inte är det så noga att det blir rätt. Det viktigaste är att det blir en berättelse.
Historikern Julia Håkansson har studerat hur SD genom åren formulerat sin berättelse om nationen. Hon kallar det för mytopoesi. Myten om en nations ursprung och historia är ett kraftfullt instrument för att skapa en nationell identitet.
Det är sådant som SD ägnar mycket tid åt.
Begreppet mytopoesi – som ska ge en förbindelse mellan det förflutna, nuet och framtiden – är en strategi och avslöjar hur sverigedemokrater resonerar.
Det skulle gå att skratta åt det.
Om det inte vore för att besattheten av ursprung och fåniga myter inte bara är något som sverigedemokrater ägnar sig åt på lördagskvällar eller i kulturföreningen Gimle. Det är själva idégodset som styr regeringens politik.
I en nationalists föreställning har en del personer mer historisk rätt till en ”landplätt” – för att man möjligen har haft släktingar som deltagit i krig.
När sådana idéer får slå rot slutar det sällan bra.
Jimmie Åkesson och jag bör – trots vårt danska ursprung – få älska Sverige.