Släpp fram falukorven i stället för hatet, Busch
Ljuger desperat om feminister och Charlie Kirk
Jag har tänkt mycket på KD-ledaren, vår vice statsminister Ebba Busch, den sista tiden.
Nu går vi in i valåret. Ett år av strategitänk, kortsiktiga utspel, desperation och tandagnisslan.
Ofta glömmer vi bort att de allmänna valen i en fungerande liberal demokrati som vår är en enorm kraftmätning. Det är en klasskamp mellan arbete och kapital, höger och vänster, de breda folkskikten och olika elitgrupper. När kampen är över samlar vinnare och förlorare anletsdragen, bildar regering, avgår eller går i opposition under fredliga former. Tackar varandra.
Egentligen är det rätt fantastiskt. Med tanke på vad som står på spel.
Men det är ett skört bygge som bygger på att partierna, och ytterst politikerna, litar på varandra. Litar på alla inblandades djupa demokratiska impuls att följa spelreglerna även när man förlorar. Ytterst handlar det om vanlig mänsklig respekt.
I USA ser vi varje dag konsekvenserna av Donald Trumps aktiva arbete för att förstöra mekanismerna kring fria, hemliga och rättvisa val.
Men förstörelsens och försumpningens lockelse är stor även här hemma, har det visat sig. Ebba Busch har den senaste tiden, kanske jagad av svaga opinionssiffror, visat sig redo att gång på gång kasta samtalsklimat och respekten för sina politiska motståndare under bussen, allt för att hoppa högre upp i nyhetscykeln.
Ebba Busch vill kunna stänga av Gaza-demonstranter som stör. Hon hävdar totalt felaktigt och medvetet lögnaktigt att den svenska vänstern ”firar” det vedervärdiga mordet på den högerextrema aktivisten Charlie Kirk. I sitt Almedalstal i somras lät hon ChatGPT hitta på fejkade citat av Aftonbladet Kulturs Elina Pahnke, som måste ha valts ut för att rikta vrede mot feminister.
Tidöregeringen är desperat. Ekonomin är körd i botten. Ebba Busch balanserar på riksdagsspärren. Frågan är om ens 80 miljarder valfläsk räcker. Som kompletterande strategi verkar Ebba Busch i alla fall tänka att kulturkrig är en valvinnare.
Svenska folket förtjänar en valrörelse som handlar om sakfrågor. Om ekonomin som står still, bostadspriser som i praktiken faller, en sjukvård där köerna växt, den pågående arbetslöshetskatastrofen, helt unik för Nordeuropa. Riktiga frågor om vanliga människors vardag. Om bröd, smör och potatis och pensioner vi kan leva av på ålderns höst. Om hur vi vill att våra skolor ska drivas – med eller utan månglarna inuti kunskapens tempel.
Detta är frågor vi kan diskutera utan att slita varandra i stycken.
Politiken kan vara vacker. Eller en gödselstack.
Lägg ner hatspråket, det livsfarliga stämplandet och ta fram falukorven igen, Ebba Busch. Den var bättre. Den var politik på riktigt.
