Regeringen borde åka till Joakim Medins rättegång
Blir pappa för första gången i juli
På onsdag inleds den första rättegången i Turkiet mot Joakim Medin, journalist på Dagens ETC. Han greps på flygplatsen i Istanbul på väg för att bevaka den politiska kris Turkiet idag befinner sig i.
Joakim Medin står åtalad för att ha förolämpat den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğan och misstänks även för kopplingar till en terroristorganisation.
Båda påståendena handlar om hans arbete som journalist. Han har skrivit, rapporterat och granskat frågor som den svenska Natoprocessen, kurdernas situation i Turkiet och Syrien och olika protester mot den turkiska presidenten.
Bland mycket annat, under många år som reporter.
Turkiet fängslar flest journalister i världen, fler än länder om Kina och Iran, men det är ändå ovanligt att utländsk media drabbas på det här sättet.
Anklagelser om ”förolämpning av presidenten” och ”terrorism” är ganska vanliga och kan handla om att man granskat den turkiska regeringens politik, intervjuat fel personer eller skrivit om frågor som staten vill tysta ner.
Men även Turkiet har faktiskt skrivit under på åsikts- och yttrandefrihet.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är publicerad på Turkiska UD:s hemsida. Artikel 19 lyder:
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. ”
Alltså precis vad Joakim Medin har gjort i sitt arbete. Journalistik är inte ett brott.
Turkiet är även med i Europarådet och har skrivit under Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, som garanterar samma sak. Man har även sökt medlemskap i EU, där pressfrihet är en hörnsten.
Det är inte bara Joakim Medin som står åtalad på onsdag utan själva rätten att tycka, tänka och skriva fritt.
Sverige har haft en skakig relation till Turkiet under senare år, med konflikter om Nato, koranbränningar och demokratins tillbakagång i Turkiet. Men historiskt har kontakterna varit omfattande och nära, både politiskt och ekonomiskt. Många svenskar har rötter i Turkiet och landet är ett av våra mest populära turistländer. Ungefär 300 000 svenskar besöker Turkiet varje år.
Politiskt har Sverige länge varit en stark förespråkare av turkiskt EU-medlemskap. Ofta i kontrast med länder som haft både religiösa och geopolitiska invändningar.
Natoprocessen var skakig men löste sig till slut. Sverige och Turkiet kom överens om att man inte var överens på en rad punkter. Men att man ändå kunde samarbeta.
Idag finns en rad kontaktytor mellan myndigheter som polisen, säkerhetspolisen och migrationsverket med turkiska motsvarigheter. Det finns även upparbetade politiska kanaler och relationer.
Detta gjorde att utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) bara några dagar efter gripandet av Joakim Medin kunde ta upp frågan direkt med Turkiets utrikesminister Hakan Fidan, vid Natos toppmöte.
Det är en styrka och en relation att vårda, för båda våra länder.
Men det är inte en relation som är villkorslös.
Joakim Medin riskerar nu 12 års fängelse. Om han skulle dömas eller om rättegången drar ut på tiden så kommer hans fall snart att överskugga alla andra frågor i vår relation med Turkiet.
För svenska journalister. För svenska politiker.
Och för svenska folket.
Pressfrihet är ingen partiskiljande fråga i Sverige. Och när det verkligen gäller är vi ett land som håller samman. Så har vi gjort genom skiftande tider, och så är det idag.
Joakim Medins fall handlar inte enbart om en enskild journalist som har blivit gripen, utan om vad Sverige är för land och vad vi står upp för.
Att förklara detta för Turkiet kan vara komplicerat.
Ett första steg bör blir att uppmärksamma onsdagens rättegång. Själva rättegången kommer att vara öppen och det är viktigt att svenska tidningar, radio och TV är på plats.
Regeringen bör markera hur viktig frågan är genom att inte bara låta vår ambassadör närvara utan även en minister. Man bör även samordna sig med de nordiska länderna och den Europeiska unionen.
Diplomati tillsammans med andra kan vara mycket kraftfull, det har vi sett många gånger i historien. Och Sverige har många vänner.
I Turkiet händer det ibland att rättegångar ajourneras och sedan inte återupptas på flera månader, eller ännu längre. Genom att uppmärksamma rättegången på onsdag kan det förhoppningsvis undvikas.
Turkiet bör även skynda på processen och släppa Joakim Medin så fort som möjligt av rent humanitära skäl. Han och hans fru Sofie Axelsson väntar barn i juli. Tills dess måste han ha fått komma hem.
Som det är nu får de bara prata med varandra i tio minuter en gång i veckan.
– Det är inte mycket, det går väldigt snabbt. Men det är mycket prat om hur vi mår och han frågar mycket om Esme, vår dotter som ska komma i juli. Han har ganska gott sinne och kan skämta och retas, säger Sofie Axelsson, till Aftonbladet.
”Arbetet med Joakims Medins fall går nu in i ett nytt läge”, skriver Maria Malmer Stenergard i en kommentar till Aftonbladet.
Så är det.
Utrikesdepartementet har hittills varit både snabba och tydliga. Det är mycket bra. Det diplomatiska arbetet behöver fortsätta, både tyst och mindre tyst.
Men engagemanget i det svenska samhället är mycket bredare än så, från medier, människorättsorganisationer och vanliga engagerade medborgare.
Det är viktigt att han och hans familj känner det.
Vi finns här. Vi försvinner ingenstans.
Joakim Medin är inte ensam.