Kusligt att Trump får USA att likna Nordkorea
Joakim Paasikivi sätter ord på personkulten
Det är svårt att sätta ord på den tid vi lever i. Donald Trumps andra presidentperiod har på kort tid gjort världen farligare. Hans ageranden är svårtolkade och verkar ofta styras av ren magkänsla. Att en amerikansk president hotar med att lämna Nato och pekar ut gamla allierade som fiender är… ja, vad ska man säga? Helt orimligt.
Hotet om att ta Grönland med våld har skapat djupa sår i Norden. Det finns skäl att känna oro. Vi riskerar att åter hamna i skottlinjen – särskilt när Trump riktar blicken bort från Mellanöstern.
Få vågar säga emot honom. MAGA-rörelsen hyllar honom som en frälsare. Inom den egna administrationen styr han med rädsla och nyckfullhet.
Det har bara gått drygt ett år sedan Trump åter blev president. Ändå har USA påfallande snabbt börjat likna något annat, något mycket mer auktoritärt.
Den säkerhetspolitiska experten Joakim Paasikivi satte ord på det i en intervju med Dagens industri nyligen. Han menade att det inte går att lita på uppgifter om samtal mellan USA och Iran. Särskilt inte från Vita husets presschef.
– Karoline Leavitt påminner allt mer om en nordkoreansk hallåa, både i klädval och budskap, sa han.
Det ”nordkoreanska” mönstret är tydligt på hemmaplan. På ett politiskt möte i Memphis hyllade vice stabschefen Stephen Miller sin chef – sittande bredvid honom – som ett historiskt mirakel. Trump vände sig då till FBI-chefen Kash Patel och bad honom överträffa hyllningen. Patel levererade en lång tirad om hur den förträffliga presidenten gjort USA till världens säkraste land.
Om det inte vore så allvarligt skulle det nästan vara fascinerande att se hur en personkult växer fram inför öppen ridå. Mobbaren har blivit kejsare. Underdånigheten runt honom är svår att ta in.
Som när ministrar förväntas bära svarta lackskor i fel storlek. Utrikesminister Marco Rubio stapplar fram i för stora skor, mer som ett tillrättavisat barn än en makthavare.
Parallellerna bakåt i historien är slående. Just nu läser jag den brittiske militärhistorikern Antony Beevors intressanta biografi om Grigorij Rasputin (Historiska media, 2026). Den ryske mystikern fick i början av 1900-talet ett enormt inflytande över tsarfamiljen.
Särskilt tsaritsan Alexandra fascinerades av honom. I boken ställs frågan om hon ens förstod hans ”osammanhängande tal, hans korta, svårbegripliga meningar och ständiga kast mellan ämnen”.
Det hade lika gärna kunnat handla om Donald Trump.
Till slut blev Rasputin en symbol för ett system i förfall. Misstron växte och bidrog till revolutionen 1917 och Romanovdynastins fall.
Historien ger inga exakta facit. Men den visar hur snabbt makt kan förvridas när den omges av rädsla, dyrkan och tystnad. Det är inte bara kusligt att tänka på hur Trump kommer att bli ihågkommen – utan vad hans tid vid makten gör med världen omkring oss, här och nu.