Netflix-dokumentären påminner om Nürnberg
Göring och P Diddy har saker gemensamt
På bio visas just nu ”Nürnberg” med Russell Crowe i en mästerlig roll som Hermann Göring. Det är inte bara ännu en film om de tyska nazisternas grymheter och folkmord. I stället fokuserar handlingen på den amerikanske psykiatrikern Douglas Kelley.
Han fick i uppgift att psykologiskt utvärdera det nazistiska toppskiktet inför den historiska rättegången i Nürnberg 1945. Särskilt nära kom han Hitlers ställföreträdare, Hermann Göring.
Kelleys psykiatriska diagnos av krigsförbrytaren var att han var väldigt intelligent, mycket fantasifull – och med en extremt narcissistisk personlighet.
Andra experter menade att nazisterna var psykiskt sjuka. Det motsatte sig Douglas Kelley. Han menade att det var en banal slutsats. I stället var de relativt vanliga människor, som radikaliserats till ondska. Att det varit möjligt var för att inte tillräckligt många gjort motstånd i tid.
Därför kan liknande grymheter och illdåd ske igen om vi inte lär oss av historien.
Men få ville lyssna på Kelleys varningar.
Jag tänker på filmen ”Nürnberg” när jag ser Netflix serie ”The Reckoning” om Sean ”Puff Daddy eller P Diddy” Combs. I fyra delar framkommer nya historier om skivbolagsmogulens fruktansvärda övergrepp på sin omgivning. I maj i år dömdes han till 50 månaders fängelse för prostitutionsrelaterade brott.
Men han frikändes från flera allvarligare anklagelser.
Genom karriären verkar Combs ha kommit undan lagen på de mest häpnadsväckande sätt. Folk i hans närhet har sett honom misshandla, sexuellt utnyttja och även skjuta andra människor. På något vis har rapparen svävat över lagen. Pengar och makt, menar hans offer, har räddat honom gång på gång.
I ”Nürnberg” ställer psykiatrikern Kelley en fråga till Göring. Vad var det som fick dig att följa Hitler? Han var ju en misslyckad konstnär, misslyckad soldat. Vad var hans attraktionskraft?
”Han fick mig att känna stolthet över Tyskland”, svarar Russell Crowes Göring.
I ”The Reckoning” beskrivs även Sean Combs som en fullblodsnarcissist och manipulatör av dem som känt honom bäst. Trots det backade många av dem upp honom in i det sista.
Det var inte förrän Combs exflickvän, artisten Cassie, vittnade om hur hon blivit misshandlad och våldtagen som andra vågade höja rösten.
Puff Daddy har under fyra decennier varit en symbol för hiphopkulturen, men också för att svarta amerikaner kan nå toppen. Han fick länge många att känna stolthet.
I en scen ur dokumentären försöker han spela in sin första skiva på 17 år. Det är uppenbart att han är en urusel rappare.
Ändå säger han att den enda han kan jämföra sig är med Gud. Självbilden är helt koko.
Men när ingen någonsin säger emot har det blivit hans sanning.
Det krävs som sagt inte monster för att skapa ondska. Bara att tillräckligt många väljer att titta bort.
