Joakim Lundell är killen alla försöker att förstå
Ingen föds till monster, man blir det
Just nu visar TV4 en dokumentärserie om regissören och influencern Joakim Lundell, 39. I första avsnittet säger han att han nog tillhör den promille av befolkningen som tänkt mest på varför han blivit som han är. Han tillhör nog också den promille av svenskarna som har fått sitt liv mest dokumenterat av alla, med realityserier, Youtubekanal och i två böcker.
Vad mer finns det att veta om honom?
En hel del visar det sig. I dokumentären går han till botten med att han som 8-årig liten kille plötsligt blev placerad i ett familjehem. Kvar hos den biologiska mamman fanns en ny familj, med bouspappa och tre syskon.
Varför blev just jag bortvald? Det är frågan som gnager i honom och som har lett till ett stundtals kaotiskt liv med missbruk, kriminalitet och hemlöshet.
När han slog igenom för 20 år sedan var det som den vilda karaktären ”Jockiboi”. Han söp mest, gjorde knäppast saker och verkade helt utan hämningar framför kameran.
Men allt har inte varit gränslöst och galet. Joakim Lundell har också varit omåttligt framgångsrik. När han gjort musik har det blivit till platinumstreamade hits. På senare år har han gjort succé som filmregissör. Han blir aldrig nominerad i juryns Guldbaggekategorier, men vinner publiken.
Allt Joakim Lundell tagit i har blivit till guld, men knappast i samhällets fina salonger.
I Kultursverige har det hållits för näsan när paret Jocke och Jonna Lundell vuxit fram som popkulturella ikoner för en hel generation. Jag har tidigare inte brytt mig så mycket om dem, förutom att jag förstått att jag har en betydligt kändare namne.
Men just nu är samhällsdebatten upptagen med alla dessa vilsna och utåtagerande killar. Det är kriminella gäng som skjuter, spränger och säljer knark. Och det är ensamagerande som radikaliseras framför datorn och begår de allra värsta av dåd mot vårt samhälle.
När jag intervjuade Fryshusets vd i förra veckan berättade han om de barn som nu sitter häktade i väntan på en rättegång. När personal från Fryshuset besöker dem i deras isolering är det vanligt att de gråter och vill träffa mamma.
Joakim Lundell har än idag en komplicerad relation till sin mamma som övergett honom.
Det är så tydligt att bakom all oerhörd lyx han i dag badar i finns en pojke som vill gråta och ha sin mamma.
För sex år sedan gav han ut självbiografin ”Monster” där han också berättade om sin uppväxt. Och det är just monster som alla dessa utåtagerande killar och unga män ofta beskrivs som. Men det leder oss ingen vart.
Feministen Simone de Beauvoir skrev om könsroller att ”man föds inte som kvinna, man blir det”.
Något man lär sig av Joakim Lundells historia är att inte heller pojkar som han föds som monster. Men får inte samhället rätt resurser att sätta in i tid förstår vi vad som kan hända med dem.
