ISK-sparande är ett opium för svenska folket
Även småspararna är egentligen blåsta
Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet. Vi har en av världens absolut största privata skuldsättningar. Tillväxten tar inte fart. Utsläppen ökar. Ungefär var åttonde barn i landet lever nu i fattigdom.
Men hörni, upp med mungiporna. Den 1 januari blir ju skatten på investeringssparkonton, ISK, lägre...
Citatet ”religion är ett opium åt folket” förknippas ofta till Karl Marx. Men den svenske konservative författaren Erik Gustaf Geijer skrev redan 1836, fem år innan Marx, om religion som ett ”opiat, som ingives hopen såsom bedövningsmedel”.
I dag fyller inte religionen den rollen för svenskarna längre – nu har vi ISK-konton i stället. Samhället omkring oss må falla samman, men börsen går ju bra. Det verkar vara medelklassens inställning.
ISK-systemet har i fjorton års tid fungerat som en enorm skatterabatt på kapitalinkomster. I internationell jämförelse är den unik. I stället för en 30-procentig vinstskatt betalas en oavsett värdeutveckling.
Ändå har Tidöregeringen valt att vidga rabatten så att de första 300 000 kronorna görs helt skattefria. Totalt kostar det cirka 7 miljarder extra i minskade skatteintäkter per år.
Att stimulera den övre medelklassens sparande är korkad konjunkturpolitik. Det som händer är att pengarna läggs på hög i stället för att konsumeras. Det bidrar inte till att få hjulen att snurra snabbare.
För att inte tala om den moraliska aspekten. Visst har du hört rapporterna om hur barn slutat dyka upp på förskolor under kalla vinterdagar? Föräldrarna har inte råd med rätt ytterkläder.
Sverige har som enda land i Norden valt att inte höja barnbidraget under lågkonjunkturen. Vad hade varit rimligast, att bidra till att fler pressade hushåll har råd med vinterjackor till förskolebarn eller att Pierre, 49, ska kunna lassa in ytterligare 150 000 kronor i Investor skattefritt?
”Men det gynnar ju flitiga småsparare”, ropar finansinfluencers i falsett. Om du lyssnar på dem kommer du att bli blåst.
Hade systemet faktiskt varit utformat för att gynna specifikt småsparare hade det mesta varit frid och fröjd. Så är dock inte fallet. Faktum är att de rika kapat sparformen.
En kartläggning från 2021 visade att den rikaste tiondelen sitter på 73 procent av alla tillgångar i ISK-systemet. Hundradelen på den absoluta toppen äger hela 35 procent. Enligt Riksrevisionen hade skatterabatten redan 2021 kostat staten totalt . Den överväldigande majoriteten av summan har alltså gått till samhällets toppskikt.
I andra änden har din välfärd, Försvarsmakten och sociala skyddsnät bantats till oigenkännlighet. På ett eller annat sätt är det du som betalar även om du också får en skatterabatt på ditt puttrande sparande.
Ska ISK-systemet på något sätt kunna beskrivas som ett småspararfenomen är det dags att införa årliga insättningsgränser. Alternativt olika taknivåer med betydligt högre skattenivåer för toppskikten.
Men det får man väl inte säga i det här opiumbedövade landet.