Felix Herngren har åldrats bättre än Sverige
Solsidan har bidragit till befolkningens hjärntvätt
I 15 år har tv-publiken skrattat åt den privilegierade tillvaron bland sjötomterna i ”Saltis”. Jag pratar såklart om serien Solsidan.
Men nu är de sista avsnitten inspelade. Häromveckan inleddes den näst sista säsongen med en tittarsiffra på nästan 750 000.
Att så många fortsätter följa serien är inte konstigt. Att driva med de rika går hem. Addera sedan pricksäker igenkänningshumor. Kombinationen har gjort Solsidan till en populärkulturell institution.
Ur ett politiskt perspektiv är serien en tidskapsel. Den hade premiär under Fredrik Reinfeldts första mandatperiod. Parallellt med att den sänts har så när som på varenda skattepolitiskt beslut gynnat den grupp som serien skildrar.
Det har till exempel gjorts lika många jobbskatteavdrag som Solsidan-säsonger – tio stycken. En förkrossande majoritet av alla dessa miljarder har gått till dem som tjänar mest.
Fastighetsskatten har tagits bort. Skatten på aktieplaceringar har sänkts radikalt. Visst är du medveten om att de rikaste tio procenten inom ISK-systemet äger över 70 procent av tillgångarna?
Solsidan illustrerar på många sätt hur svenska folket hjärntvättats. Vi har garvat åt – och undermedvetet speglat oss i – överklassens och den övre medelklassens tillvaro samtidigt som vi curlat gruppen politiskt.
För arbetare har skyddsnäten bantats. De arbetslösas och sjukskrivnas trygghet blir ständigt sämre. Att på olika sätt ge sig på invandrare har blivit en paradgren för de politiska partierna. Men gud nåde den som kräver mer av Saltjöbadens villaägare.
Sverige har blivit mer likt USA. I förhoppning om att i framtiden lyckas stort tycks stora grupper efterfråga en politik som missgynnar dem.
De skatter som sänkts motsvarar årligen 100-tals miljarder mindre till det offentliga. Det får konsekvenser. Reinfeldt betalade genom att banta försvaret till oigenkännlighet. Skolan har tvingats till drakoniska nedskärningar. Vårdköerna växer. Järnvägarna är i uselt skick.
Listan på försummelser blir ständigt längre, men något uppvaknande verkar inte komma.
Den som vill jämföra samtidens svenska mentalitet med den som rådde för 30 år sedan borde varva nästa avsnitt av ”Solsidan” med ett av ”Svensson, Svensson”. Det var 90-talets motsvarighet.
Som tittare kommer du då förflyttas från flådiga villor i Saltjöbaden till radhus i Vivalla. Första avsnittet är mer eller mindre en klasskampsmonolog från brevbäraren Gustaf Svensson. Om den är särskilt rolig lämnar jag osagt. Men kontrasten säger i alla fall något.
Solsidan skapades bland andra av Felix Herngren, som också spelar en av huvudkaraktärerna. Hans bolag FLX producerar. I femton år har han lyckats hålla serien relevant på ett imponerande sätt.
Som skådis och producent har Herngren åldrats väl. Man kan inte säga detsamma om Sverige.