Liggbar vd-mördare är en varning till Sverige

Sköt ihjäl sjukförsäkringschef och hyllas

Zina Al-Dewany

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det har redan bildats en kult kring honom. Den snygga, smarta toppstudenten som tog till vapen mot systemet, i alla fall om vi ska tro internet. Luigi Mangione misstänks för mordet på UnitedHealthcares vd Brian Thompson, en man som nyligen sköts på öppen gata.

Mangione togs fast när en McDonalds-anställd tipsat polisen. Som svar översköljs snabbmatskedjan av hat och dåliga recensioner. Hur kan hela USA heja på en mördare?

Frågan är dumt ställd, USA har för vana att älska sina mördare. Oavsett vilket motiv som ligger bakom. Guvernören Josh Shapiro försöker lugna ned hyllningskören med att fördöma de som firar mordet.

”I USA dödar vi inte människor kallblodigt för att lösa politiska meningsskiljaktigheter eller för att ta ställning”, skriver han på X. Internet svarar med en bild av Shapiro när han signerar amerikanska missiler som ska användas i krig.

Mangione väcker beundran. Från de mest vapenkramande republikanerna till systemkritiska vänsterideologer. Snart streamar vi Mangiones liv på Netflix. Men jämte hyllningarna har kritiken mot USA:s sjukvårdssystem fått ta plats. Och ingen har något gott att säga om det.

Det verkar nämligen inte vara en slump att chefen för ett enormt sjukförsärkringsbolag var den som sköts.

”Jag har metastaserad lungcancer i fjärde stadiet” skriver en kvinna. ”Vi lämnade precis [UnitedHealthcare] på grund av avslag på mina mediciner. Varje månad kommer en ny anledning för avslag” är en av många kommentarer på den nu mördade vd:ns Linkedin-sida.

I USA tjänar bolag miljarder på att sätta sjuka i skuld. De tjänar på avslag och på att hindra människor från att få vård och mediciner. Sjukvården har gjort människor så arga, att säkerhetschefer främst är förvånade över att Thompson inte hade personskydd när han blev skjuten.

Det är långt mellan USA och Sverige. Men vi har anledning till oro. Här har vården privatiserats och svälts ut. Köerna till livsviktiga operationer är för långa och resurserna för få. Samtidigt blir svenskar med privata sjukvårdsförsäkringar allt fler, en utveckling till och med fackförbund har hejat på.

En del menar att privata försäkringar avlastar offentlig vård, men problemet är att personalen som går till det privata är de som desperat behövs i det offentliga. Att vissa får gå före i kön leder knappast till jämlik vård.

Det går emot grundprincipen i svensk sjukvård, vård efter behov. Passar vi oss inte blir det snart vård efter plånbok.

Så länge de orättvisorna ökar, ska vi inte bli förvånade om frustrationen växer. Oavsett vilka uttryck den tar sig.