Tidsandan från mordet på John Hron är tillbaka
Plågades till döds av nazister för 30 år sedan
Söndagen 17 augusti 1995 plågades och mördades John Hron av nazister vid Ingetorpssjön i Kode. Han blev bara 14 år gammal.
Det som hände den natten förändrade Sverige på djupet.
I dag är det trettio år sedan.
Nazisterna var några år äldre, med kopplingar till dåtidens motsvarighet till det som idag kallas ”aktivklubbar”. Hemma hos den äldste av nazisterna, då 18 år, hittades en affisch från Vitt Ariskt Motstånd, VAM, med texten ”vi föredrar revolution för att krossa (samhället) och ersätta det med ett sunt ariskt hemland”.
Mordet var utdraget, tortyrliknande.
Kvällen innan skulle John Hron och en kompis tälta vid Abborreklippan vid Ingetorpssjön. Där dök nazisterna upp. De slog och sparkade honom och krävde att han skulle säga att han älskade nazister. Sedan kastade de honom i sjön.
Men John var duktig på att simma och började röra sig bort från gänget till andra sidan Ingetorpssjön. Då hotade nazisterna med att misshandla hans kompis istället. Till slut simmade han tillbaka.
Där fortsatte misshandeln tills han var medvetslös. Då rullade nazisterna ner honom i vattnet, tände en cigarett och gick därifrån.
– Jag tror han hette John, sa 18-åringen i polisförhöret senare samma dag.
Jag växte upp i ett Göteborg och ett Västsverige som på 1980- och 90-talet präglades av nazisternas återkomst. Skinnskallar blev vanligare. Sverigedemokrater dök upp. På väggar och broar kladdades nazistsymboler.
Tätorten Kode ligger kanske en halvtimme bort.
Men det började inte 1995.
Tio år tidigare hade Ludwig Buchwald, 62, misshandlats till döds av två nazister i just Göteborg. Han var homosexuell och fallet fick stor uppmärksamhet. Att ”knacka bög” var något nazisterna gjorde ofta och gärna.
För homosexuella var Göteborg inget trygg stad.
Året efter, 1986, misshandlades 21-årige Ronny Landin till döds i Nynäshamn söder om Stockholm. Fyra skinnskallar dömdes. Tidningen Expo räknar med att minst 17 människor mördades av nazister mellan 1983 och 1995, möjligen ännu fler.
Mellan 1991 och 1992 sköt ”Lasermannen” John Ausonius 11 människor med utländsk bakgrund kring Stockholm och Uppsala. En av dem, Jimmy Ranjbar från Iran, dog.
1993 brände tre ungdomar med koppling till Vitt Ariskt Motstånd och Sverigedemokraterna ner Trollhättans moské. Byggnaden totalförstördes. Aktivklubbarnas föregångare var oerhört brutala.
Decenniet avslutades med att tre nazister, Andreas Axelsson, Tony Olsson och Jackie Arklöv hade rånat Östgöta Enskilda bank i Kisa. Vid Malexander hanns de upp av en bil med polismännen Olle Borén och Robert Karlström.
Båda polismännen mördas, skjutna på mycket nära håll. En av dem med nackskott.
Malexander blev en vändpunkt.
Andreas Axelsson, Tony Olsson och Jackie Arklöv dömdes till livstids fängelse. Nazismen tog åter skydd i skuggorna.
Extremhögern har alltid haft nära till våld. Men medan vänsterextremister och islamister ses som politiska aktörer pratar man efter högerextrema gärna om psykisk sjukdom, missbruk eller sociala problem. Som att båda sakerna inte kan vara sanna samtidigt.
Debatten efter mordet på Ing Marie Wieselgren i Almedalen 2022 är ett bra exempel. Mördaren var tidigare aktiv nazist i Nordiska motståndsrörelsen och ett av hans mål var att döda Annie Lööf (C). Ändå hamnade hans psykiska ohälsa och hat mot psykiatrin i centrum.
Jag har läst förundersökningen.
Mördaren hade bland annat en lista på 75 journalister som ”landsförrädare”. Många var i Almedalen. Själv passerade jag mordplatsen inte långt innan attacken.
Om så många pratade om psykisk ohälsa, hur förklarar de listan med de 75 journalisterna?
Och varför fick mordet inga konsekvenser inför valet 2022? Ett nazistiskt terrordåd mitt i valrörelsen borde ha lett till krafttag mot högerextremismen.
Men nej. Debatten fortsatte som innan.
Mordet på John Hron förändrade på många sätt min generation. Vi var luttrade, men det gick inte att värja sig. Det kändes som att gatorna inte längre var säkra. Som att skymningens skuggor var mer hotande än någonsin tidigare.
Och förtroendet för polisen gick i kras. Varför lät de nazisterna hålla på? Varför såg de inte hur allt hängde ihop? Fanns det i själva verket högerextremister även inom polisen?
1990-talet var ett avskyvärt årtionde.
Och nu känns det som att skuggorna är på väg tillbaka.
”Gränsdragningen mot nazism riskerar att suddas ut” skrev Jonathan Leman i somras på Dagens Nyheters ledarsida.
”En av organisationerna som SD:s avstånd minskat till är Aktivklubb Sverige, AKS,” skriver han.
Detta trots att Säkerhetspolisen nyligen varnat just för att gruppen stärker extremhögerns våldskapital. Målet för aktivklubbarna är att skapa en högerextrem milis i Sverige. Jonathan Leman noterar att SD-toppen Richard Jomshof delat inlägg i sociala medier där aktivklubbarna tas i försvar.
Men det stannar inte där. Efter säkerhetsskandalen i somras där tidningen Expo avslöjade att migrationsminister Johan Forssells son haft en ledande roll i Det fria Sveriges ungdomsverksamhet, en våldsbejakande vit-makt-förening, och varit aktiv i en av aktivklubbarna kallade statsminister Ulf Kristersson nazism ”dåligt sällskap”.
Det fick Svenska Kommittén mot Antisemitism, SKMA, att gå i taket.
”Det är avgörande att förstå att de så kallade aktivklubbarna inte primärt är en fråga om ”dåligt sällskap”. De är organiserade manifestationer av en militant och våldsbejakande nazistisk ideologi.” skrev kommittén.
Men regeringen har inte backat. En viktig seger för den organiserade nazismen i Sverige. Om 1990-talet ger någon vägledning är risken stor att det därför kommer att bli värre. Tuppkammen växer.
För när inte samhället reagerar – när inte ”gränsdragningen” håller – har nedräkningen bara börjat till nästa våldsdåd.
***
Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar söndag 17 augusti 09.00
Tack för dagens chatt. Engagemanget har varit stort. Ha en trevlig söndag ☀️
Minns den dagen som igår. Vi var alla chockade över brutaliteten, hur ung han var och framförallt hur omotiverat det var. Vi hade alla känt oss säkra, bodde i ett samhälle där du kunde röra dig överallt och vi barn och ungdomar hade en stor frihet. Detta var en av händelserna som successivt har minskat det.
Jag upplever ändå att det fanns tydliga motkrafter på den tiden (något som kanske saknas idag). Vi pratade mycket sinsemellan, nynazismen diskuterades i skolan och det skapades filmer tex Tala det är så mörkt.
Jag hoppas att vi kan få skeppet att vända och få ett mer empatiskt samhälle.
LisaJag tror många känner igen sig i det du skriver.
Mordet var ett öppet sår under många år, och är väl fortfarande det på många sätt.
Men vi måste vända skeppet, så är det.
Anders Lindberg17 aug 2025I kommande valrörelse måste oppositionen fokusera på sin egen politik och vad de vill göra och hur. De får inte falla i fällan med personangrepp i debatterna. Fokusera, fokusera, fokusera...
H-sonJag hoppas de lyckas med det.
Det enda Moderaterna gör just nu är prata om S politik.
Anders Lindberg17 aug 2025Massmedia har dessutom ett ansvar. När de väljer att vinkla sina artiklar till förmån för vissa perspektiv, och samtidigt placerar alla som ifrågasätter i fack som ”extrema” eller ”psykiskt sjuka”, så bidrar det till en skev bild av verkligheten. Det gör också att många inte längre känner förtroende för medierna.
stenbergkevin141Media har absolut ett ansvar.
Anders Lindberg17 aug 2025Det är obegripligt att S inte tar ledartröjan mot de fascister som nu knaprar på regeringskakan. KD sitter ju redan i regeringen, och håller upp dörren för SD. Ledarskapet i S är förvirrat tyvärr. Den i S som senast visade lite stake och kunde berätta om en vision för ett annat inkluderande och omtänksamt samhälle, var faktiskt Håkan Juholt. Hade gärna velat se honom fått föra den stafettpinnen vidare.
U LHåkan Juholt är väl tillbaka i Sverige nu. Kan bli spännande…
Anders Lindberg17 aug 2025