Kan Trumps hot kväva ivern att sänka skatter?
Att minska beroendet av USA kommer kosta
EU måste minska sitt militära och ekonomiska beroende av USA. Den slutsatsen har successivt vuxit sig starkare de senaste åren. Sedan Donald Trump inledde sin aggressiva kampanj för att göra Grönland amerikanskt har europeiska politiker från alla läger talat om ”strategisk autonomi”. Det har blivit ett modebegrepp.
Men har högern förstått vad det innebär i praktiken? En sak är då säker: skattesänkareran måste få ett slut.
Den politik som i Sverige befästes genom Fredrik Reinfeldt är på alla sätt motsatsen till den som nu krävs. Skatterna har sänkts för hundratals miljarder. Kostnaden har varit stora tillbakarullningar. Försvaret har slaktats. Välfärden bantats. Stora underhållsbehov i svensk infrastruktur har ignorerats.
Blir dyrt
World Economic Forum i Davos har just avslutats, kanske får det en och annan att minnas hur Fredrik Reinfeldt reste till samma tillställning 2013 för att nöjt förklara hur svensk tillverkning ”i princip försvunnit”. Kontrastera det mot dagens stämning när EU efterklokt vill komma ikapp USA och Kina industriellt.
Tillväxt har för högern varit ett fenomen fokuserat på höginkomsttagare, byråer och finansbolag i Stockholms innerstad. Men ska Sverige bidra till Europas självförsörjning är inte lösningen att gödsla konsult- och tjänstesektorerna ytterligare. Vi måste bidra med batterifabriker, energiteknik, gruvor och fossilfria stålverk. Vi måste restaurera och kraftigt förstärka vår försvarsförmåga. Inte bara militärt utan också civilt. Det kommer kosta.
Halkar efter
Politiken måste också sluta vara rädd för samhällsplanering. Marknadsliberal fundamentalism har gjort oss passiva. Kina har bestämt sig för att bli en global dominant för framtidens teknik. De kontrollerar till exempel världsmarknaden utvecklingskritiska mineral. De har snabbt blivit bäst på elbilar. USA har pumpat in statliga medel för att stärka sin industrisektor.
I Sverige får till exempel inte ens ett statligt bolag använda sig av bästa tillgängliga maskin för att utföra järnvägsunderhåll effektivt. Konkurrensregler sätter stopp. Privata utmanare överklagar upphandlingar. I stället används resurserna i andra länder. Konstgjorda monopolmarknader stoppar investeringar i våra elnät.
När Energimyndigheten vill anslå relativa småsummor till spjutspetsprojekt inom ståltillverkning får SD-högern tuppjuck. De opinionsbildar aggressivt mot allt som har med omställning att göra.
Högerpopulism, alternativmedia och dumdristig marknadsextremism samverkar just nu för att sätta oss i en riktig skitsits.
Har högern förstått?
När Sverige byggdes starkt gick industriledare, löntagare och politik i en någorlunda gemensam riktning. Visst stångades det, men framåt gick det likväl.
Politikens uppdrag är inte att sänka skatter på allt som rör sig. Allra minst för kapital och på höga inkomster. Inte med så stora investeringsbehov som vi har i dag. En världsordning i förändring måste mötas med kollektiv handling.
Ordet beredskapsskatt är för högern fortfarande ett skällsord. Så kan det inte fortsätta. Ser ni inte vad framtiden kräver av oss?