Vilken tonårsförälder kastar första stenen?
Skadeglädjen mot ministern ger mig en klump i magen
En minister visar sig ha en nära anhörig i yngre tonåren som deltagit i aktiviteter kopplade till en ”nazistisk och våldsbejakande Aktivklubb”.
I förra veckan kom avslöjandet från tidningen Expo. Diskussionen har varit högljudd sedan dess. Ska ministern namnges? Borde hen avgå?
Säkerhetspolisen varnar för Aktivklubbarna och det högerextrema våldet som de står för. Det är ett viktigt gräv som Expo har gjort.
Men jag är förvånad över tonläget i debatten. I flera dagar har mina sociala medier svämmat över av skadeglada inlägg. Kanske för att ministern i fråga har en historia av övertydliga utspel om föräldraansvar.
Säpo varnar
För mig finns det en stor klump i magen som står i vägen för att se något roligt i situationen.
Jag är själv tonårsförälder och jag kan knappast tänka mig något värre än det ministern nu sannolikt genomlever.
Hur reagerar man när tonåringen som nyss var så liten, tar fel väg? Och kanske viktigast, vad gör man?
Jag har helt ärligt ingen aning.
Det finns många dimensioner i Expos avslöjanden. Självklart bör säkerhetsfrågan tas på största allvar. Det är allvarligt om det stämmer att Säpo inte hade information om ministerns närståendes aktiviteter.
Och självklart ska den här typen av fall redas ut och diskuteras.
Men det går att göra det och samtidigt visa empati.
Inte lätt att vara tonårsförälder
Till att börja med tänker jag att alla som är eller har varit tonårsföräldrar bör kunna sätta sig in i hur omöjligt jobbet kan vara. Det är inte lätt, milt uttryckt.
Det är så mycket som måste bli rätt. En uppgift är att coacha och heja på. En annan är att finnas där när något kraschar. En tredje är att ha en förtrolighet som gör att barnet vill berätta när det är något. Dessutom behöver man alltid ha ögon i nacken.
Vi vet inte varför den anhöriga kom in i miljön och borde inte spekulera.
Jag tänker att jag inte har rätt att döma. Vilken tonårsförälder kastar första stenen?
I stället för att lägga tid på att skuldbelägga har vi vuxna ett ansvar för att sänka tonläget.
Polariseringen måste minska
Den växande polariseringen i samhället minskar knappast av att använda ministrars närstående för att vinna politiska poänger.
Det innebär också att ta ansvar för vad polariseringen gör med samhällets yngsta. Särskilt när vi vet att tonåringar tillbringar en tredjedel av dygnet på skärmar. Att de ofta är på appar och forum som vuxna inte ens vet namnet på.
För det har förmodligen aldrig varit lika lätt för barn att dras in i förrädiskt välkomnande grupper och matas med argument som inte ifrågasätts. Att söka sig till likasinnade och forma extrema åsikter utan att utsättas för kritik.
Det här behöver tas på allvar. Helt utan skadeglädje.