Rickard Anderssons manifest: en mattebok
Lärdomar efter massmordet på Risbergska
Inget manifest. Inga extrema åsikter dokumenterade. Få digitala spår på nätet. Gärningsmannen Rickard Andersson, 35, förblir på många sätt en gåta i svensk kriminalhistoria.
Sammanlagt sköt han ihjäl tio personer och skadade sex svårt i skolskjutningen på Risbergska den 4 februari i år.
Strax före dådet sökte han på ammunition och vädret i Örebro på nätet. Han besökte också en tidning som beskrivits som högerextrem.
Så varför blev Rickard Andersson den värsta massmördaren någonsin i Sverige?
Kanske hittades den viktigaste ledtråden till motivet på en skoltoalett.
Polisens pressträff
I fredags presenterade polisen sin omfattande utredning av skolmassakern på en pressträff. Det var en skakande upplevelse att höra polisen redogöra för hur händelsen gick till, minut för minut. Polisernas skickliga arbete under det pågående dödliga våldet är värt alla hyllningar.
Förundersökningen kommer aldrig att leda till åtal eftersom gärningsmannen även tog sitt eget liv den fjärde februari. Utredningen är redovisad, men brottet kommer aldrig bli uppklarat.
Ingen kan veta exakt vad som fick Rickard Andersson att i månader planera dådet på Risbergska.
Men vi vet att han varit elev där. Att han hade många personliga problem. I tonåren led han av vanföreställningar, depression och även av aggressioner.
Förberedde sig på toalett
Trots det kunde han få vapenlicens för tre vapen. Samtliga bar han med sig i ett gitarrfodral till sin gamla skola i början av februari i år. På Risbergska förberedde han sig i timmar inne på en av toaletterna i den enorma skolbyggnaden.
På pressträffen redovisade polisen vad de återfann på toaletten. Mat och dryck, ammunition. Spår av amfetamin. Och en av Rickard Anderssons gamla matteböcker.
Varför tog han med just den?
Gymnasieskolans första matematikkurs var vad han hade läst på Risbergska. Om och om igen gick han samma kurs på Komvux. Under två års tid lyckades han aldrig få ett godkänt resultat.
Lärdomar från illdådet
Eller så ville han inte få godkänt eftersom han i så fall skulle bli färdig och inte längre få sin försörjning via studierna. Något arbete hade 35-åringen aldrig. Men inte heller något stöd, vad det verkar, för att hantera sin oförmåga att leva ett vanligt vuxenliv.
Matteboken på toaletten är kanske det närmaste vi kommer ett manifest från Rickard Andersson.
Vi som samhälle borde tolka det som en eldskrift över behovet att fånga upp människor i marginalen i tid. Där det verkar ha gått fel för Rickard Andersson var i skolan. Där en bra plats att börja.
Priset för att låta människor hamna utanför är alldeles för högt.
