"Radikala ensamvargar har snabbt blivit fler"
Fryshusets vd: Dådet i Örebro var en tidsfråga
Det är med en kuslig tajming som Teater Fryshuset just nu sätter upp pjäsen ”Rov” på Stockholms Stadsteaters lilla scen Kilen. Skådespelaren Ludvig Deltin spelar en ensamagerande gärningsman som går till attack mot skolelever.
Parallellerna till de tragiska händelserna i Örebro i veckan är skrämmande. På scenen får vi följa hur en ung man berättar om sin uppväxt. En pojke som aldrig passat in, inte förstått det sociala spelet, blivit mobbad och utstött.
Intresset för vapen gör att han drömt om en karriär inom det militära. När Försvarsmakten meddelat att han inte får göra militärtjänst dras mattan undan för honom. Han isolerar sig från omvärlden, lever bara genom tv-spelet Counter Strike. Där umgås han med andra via spelets hemliga chatforum GTI. En förkortning för ”Gasing the Jews”.
Ja, det är fortfarande ”Rov” jag beskriver. Inte den misstänkta gärningsmannen Richard Andersson, som tros vara den som dödat tio personer och begått självmord på Risbergskas vuxenutbildning i tisdags.
Arbetet med pjäsen har pågått länge. Den är skriven genom intervjuer med personer som arbetat med eller stått radikaliserade så kallade ensamvargar nära.
Gärningsmannaprofilen för dessa individer följer ofta ett tydligt mönster. Den misstänkte Örebro-mannen är inget undantag.
– Jag tycker tyvärr att han till punkt och pricka stämmer överens med målgruppen. Det enda som skiljer honom är åldern, de är ofta yngre, säger Björn Berglund, verksamhetsansvarig för avhopparverksamheten Exit på Fryshuset i Stockholm, till SvD.
Han är också på plats för ett panelsamtal när jag ser pjäsen ”Rov” i veckan. Björn Berglund berättar hur han precis innan pratat i telefon med ”en av landets värsta attentatsmän”. Han ville att Björn Berglund skulle poängtera ensamheten som orsak till att dessa personer begår vidriga sina handlingar.
På Fryshuset har man sedan 1990-talet bedrivit avhopparverksamheten Exit. Tidigare var det främst för aktiva nazister. I dag är det framför allt ensamma individer som har radikaliserats i sina åsikter framför datorn och sedan försökt eller har begått brott. Antingen är de högerextremister eller islamister. Men egentligen är de ideologiskt rätt vilsna, menar Björn Berglund.
Johan Oljeqvist är sedan 15 år vd på Fryshuset. Han har följt samhällsutvecklingen på nära håll och hur extremhögerns grupperingar imploderade under pandemin.
Istället har dessa unga killar hittat samhörighet på nätet, ofta på internationella forum. Hos Fryshuset har den här gruppen vuxit snabbt i antal på kort tid.
– Vi har ju vetat om att det kommer ske något sånt här dåd. Det har bara varit en tidsfråga, säger han.
Jag har egentligen bokat en intervju med Johan Oljeqvist för att disktera gängkriminaliteten. Eller framför allt den kritik som han riktat mot regeringen i en intervju i P1, före dådet i Örebro. I radion argumenterade han mot de många straffskärpningar som skett, särskilt den slopade straffrabatten och att straffåldern sänkts till 14 år.
– Debatten kring gängvåldet bygger på så mycket okunskap, säger han till mig.
Sedan spräcker han hål på en rad myter om hur våldsutvecklingen ser ut i Sverige.
Alla sprängningar och skjutningar har visserligen gjort att 2025 har börjat på det allra mörkaste sätt.
Morden på koranbrännaren Salwan Momika och en anhörig till den ”Kurdiska räven” har fått regeringen att tala om en ”våldspandemi”.
Fryshusets vd menar att den beskrivningen på ett övergripande plan inte stämmer. Tvärtom har våldet bland unga stadigt minskat de senaste 20–30 åren.
– Att vara 15-åring i Sverige idag är betydligt tryggare än vad det var när jag var 15-åring, säger han.
Det får förmodligen en del läsare att tappa hakan.
Den vanligaste reaktionen vi får är att de gråter och ropar efter mamma
Men Johan Oljeqvist är trött på att politiker och även medier inte orkar läsa forskningsrapporter. I så fall skulle de se att detta stämmer. Och att det inte stämmer att hårdare straff och fängelse för barn har någon som helst positiv effekt.
– Barn kan idag sitta i häkte utan dom i upp till ett år. De är helt isolerade och får inte ens träffa sina föräldrar. Vi på Fryshuset är de enda som får besöka dem. De är små barn och grovt traumatiserade. Den vanligaste reaktionen vi får är att de gråter och ropar efter mamma, säger Johan Oljeqvist.
Att sätta barn i fängelse är tortyr, deras hjärnor klarar inte av den isoleringen
Han framhåller att Sverige har blivit kritiserat för de långa häktestiderna för barn av bland annat FN.
– Sverige var det första landet i världen att förbjuda barnaga. Nu utsätter vi barn för tortyrliknande behandling. För att sätta barn i fängelse är tortyr, deras hjärnor klarar inte av den isoleringen.
Den som hamnar i tvångsvården löper 80 procent högre risk att vara död före 20 år, säger han.
– Bara det borde göra att man slutar låsa in barn.
Men i den politiska debatten finns ingen opposition som går emot Tidöpartiernas linje om hårdare tag.
Johan Oljeqvist tycker det är fel att påstå att politiken har uttömt alla ”mjuka” verktyg för att minska kriminaliteten. I minst femton års tid har det, oavsett färg på regeringarna, skurits ned på de skyddsfaktorer som samhället kan påverka, menar han.
– Fritids, skola och idrott har minskats med drygt 25 procent i reella medel. Och då har vi haft en befolkningsökning samtidigt. Fast vi vet att det är just där vi kan stötta barn och unga tidigt och skapa positiva sammanhang.
Fryshusets vd var själv och såg ”Rov” på premiären och tycker det är märkligt att inte en enda stor kulturredaktion har recenserat den minst sagt aktuella pjäsen.
Ingen har velat lyssna!
Fryshuset grundades1984 av den stridbara socialdemokraten Anders Carlberg (1943–2013) och han hördes ständigt i debatten. Alltid på de utsatta barnens sida, även när de hyste extremistiska åsikter.
Jag frågar Johan Oljeqvist varför han inte hörts lika mycket, fast han i princip säger samma saker.
– Ingen har velat lyssna! Men den här veckan har jag plötsligt fått sju intervjuförfrågningar. Kanske är det något som börjar förändras. Det här med att ta i med hårdhandskarna har ju inte fungerat.
