Svenska publicister har svikit läsarna om Gaza
Debatten har varit snedvriden
Det är en fruktansvärd tid vi lever i.
Snart har folkmordet i Gaza pågått i två år. Barn skjuts till döds av prickskyttar, andra i brödköer. Medan svälten i området nått sin högsta nivå.
Det är dystopiskt.
Under de senaste åren har svenska medier skrivit alldeles för lite om de brutala krigshandlingar som skett – och sker – i Gaza. Även om den här ledarsidan har skrivit mer än många andra, så behövs ändå en självrannsakan.
Det uppvaknande som skett i spalter såväl som nyhetstexter de senaste månaderna är alldeles för sent. Svält användes som vapen redan förra året. Civila bombades till döds redan 2023. Liksom sjukhus och skolor. Istället har journalister som velat granska sina egna länders koppling till folkmordet, blivit censurerade eller sparkade.
I Sverige har även den offentliga debatten varit snedvriden.
När en man körde in med sin bil i en Palestinademonstration väckte det knappt en politisk diskussion, medan varenda slagord på en palestinsk demonstration granskats i sömmarna.
Kriget i Gaza är den dödligaste konflikten någonsin för journalister. Ändå handlar den publicistiska debatten nu om huruvida de reportrar – inklusive jag själv – som skrivit under Magda Gads upprop mot att internationella journalister inte släpps in i området, kan ses som opartiska.
Bisarrt.
Som journalisten Göran Rosenberg nyligen skrev i Expressen: ”Det finns som jag ser det ingen opartisk journalistik, bara en journalistik som bättre eller sämre förmår hantera sina subjektiva utgångspunkter.”
Precis så är det. Att inte fler kan säga det högt gör stora delar av Sveriges mediekår till fegisar.
Därför måste nu fler journalister ta sitt ansvar och säga ifrån.
Medan Sveriges hamnarbetare i månader blockerat krigsmateriel från Israel, stoppade Dagens Nyheter den grävande journalisten Lisa Röstlund att skriva om Sveriges vapenavtal med israeliska Elbit Systems.
Medan studenter ockuperat sina universitet klarar inte ens mediecheferna på SVT, SvD och DN av att backa sina anställda när de skriver under ett upprop.
Ursäkta, men vad menar dessa chefer är journalistikens uppgift? Är det verkligen ”aktivism” att kräva att internationella journalister ska få bevaka ett krig? Är det aktivism att kalla ett folkmord för ett folkmord, och krigsbrott för krigsbrott?
Nej. En journalists uppgift är faktiskt inte att alltid återge två sidor villkorslöst. Det är att granska och att ta reda på vad som faktiskt är sant. Även när det blir obekvämt.
När det kommer till Gaza-rapporteringen har flera medier tyvärr misslyckats med det.
Och det är exakt det den publicistiska debatten borde handla om, inte huruvida de journalister som skrivit under ett upprop är opartiska eller inte.