Tre dagar utan kulturkrig blev för länge för Busch
KD har blivit politikens motsvarighet till dillchips
”Den här veckan ska jag faktiskt käka lite nyttigt”, har nog många självkritiskt intalat sig på måndagar. Sen slutar det ändå med att man klämmer i sig en påse dillchips på fredagen.
Hur skulle ett motsvarande självbedrägeri se ut i politiken? Titta bara på Ebba Buschs vecka. ”Nu får det vara stopp på kulturkrigandet – dags att agera statsmannamässigt och fokusera på de viktiga frågorna”, kanske hon sa till sina medarbetare när den började.
I måndags gjorde hon nämligen en intervju i Svenska Dagbladet där hon öppnade för samarbeten med Socialdemokraterna. Magdalena Andersson gavs beröm.
Pausen blev kort
Sedan följde hon upp med att betona betydelsen av en blocköverskridande energiuppgörelse. En sådan som industrier, näringsliv och fackförbund desperat ropat efter. KD-ledaren pekade också sakligt ut M och SD som anledningen till att ingen uppgörelse nåtts.
Men när hon sedan inledde KD:s riksting i helgen föll hon tillbaka i sina gamla hjulspår. Sverige har ”hukat sig under vilsna PK-politikers bombardering”, dundrade hon från talarpodiet. Könstillhörighetslagen och flaggviftning sattes i fokus. Det sedanliga nationalistiska signalerandet kändes igen.
Buschs paus från kulturkriget blev alltså inte längre än tre–fyra dagar.
Kritik från M och L
Under hösten har KD-ledaren bitvis prövat en mindre konfrontatorisk framtoning. Förhoppningen är att bredda väljarbasen. Mittenväljare, både i och utanför storstäderna, vill se politiker som höjer sig över käbblet, lutar sig mot expertis och tar ansvar i svåra frågor. Men för partier som går till val med SD som största samarbetspart är det svårt att locka den gruppen.
Sannolikt är det därför både M och L reagerat så kritiskt på Buschs S-närmande i veckan. De inser att även KD nu vill konkurrera om de blockbytarväljare som de är i desperat behov av.
Att vända sig mot den politiska mitten och samtidigt hålla den nya SD-högern nöjd har visat sig vara omöjligt. Det går inte att artikulera ett enande budskap när man samtidigt har en hundvissla i munnen. Det går inte att ta ansvar för Sverige och samtidigt baxa Åkessons gäng in i regeringsställning.
Ebba Busch må vara skickligare retoriskt, men hon kommer inte lyckas bättre än sina L- och M-kollegor.
Hamnar i skugga
Helgens riksting var illustrativt. Mycket av rapporteringen har kretsat kring partiets planer på att förbjuda niqab och burka i offentliga miljöer. Det är symbolpolitik. Ett förbud kommer sannolikt bara göra de kvinnor som förtrycks med hjälp av plaggen än mer avskärmade från samhället.
I skuggan av förslaget och Buschs tal försvann det faktum att partiet också lagt fram reformer på sjukvårdsområdet. Det vill säga den fråga väljarna rankar som viktigast.
Busch har lett KD in i ett beroende. Partiet kallas ibland för ”SD för tjejer”. Väljarbasen finns nu långt ut på högerflanken. Ska den hållas nöjd måste populistiska utspel prioriteras före samlande politik.
KD har blivit politikens motsvarighet till en påse dillchips. Den som vill ha något mer näringsgivande får vända sig till andra partier.
