Tidö vill att SVT slutar vara Sveriges lägereld
141 varslade anställda är bara början
”Är frontalangrepp på media Moderaternas nya strategi?”, frågade sig liberala Västerbottens-Kuriren på ledarplats i höstas.
Då hade Moderaterna försökt ljuga sig ur skandalen att Ulf Kristersson låtit sin vuxna dotter använda statsministerns representationsbostad på Harpsund till en studentfest. Inklusive bag-in-box i klassiska Harpsundsekan.
Bland annat påstod Moderaterna att Aftonbladet hade jagat dottern, vilket var en ren lögn. Men uppgiften spreds aktivt i vad som nog måste beskrivas som en påverkanskampanj mot medier för att komma undan ansvar.
Innan dess hade just Västerbottens-Kuriren varit måltavla för Moderaternas ilska när tidningen publicerade uppgifter om att migrationsminister Johan Forssells minderåriga son var aktiv i en nazistisk aktivklubb.
Inte långt innan dess hade Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, hamnat i konflikt med SVT:s ”30 minuter” om vilka frågor Anders Holmberg ställde. Ministern ville prata om allt han gjorde för det civila försvaret, men fick kritiska frågor om hur han slarvar med fakta. Bråket urartade snabbt till ett drev på plattformen X mot SVT.
”Frontalangrepp på media” är onekligen en viktig del av den nya högerns strategi. Eller som Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon uttryckt saken ”Media är oppositionspartiet”.
I veckan kom beskedet att bland annat intervjuprogrammet ”30 minuter” i SVT kommer att läggas ner. I ett stort sparpaket försvinner 141 tjänster. Av dem är 30 på riksnyheter – var tionde anställd.
Det är en mycket ledsam utveckling, som sannolikt har ett obefintligt folkligt stöd.
Bakgrunden är dels att regeringspartierna väljer att inte räkna upp anslagen till public service, vilket innebär automatiska nedskärningar varje år framöver. Dels att TV4 lämnar marknätet, vilket gör att SVT får bära hela kostnaden.
Men den verkliga orsaken är politisk. I Tidö gifter sig nämligen två typer av mediekritik med varandra.
Dels den nyliberala idén om att privata aktörer alltid gör saker bättre. Public service borde inte vara en lägereld med breda nyhetssändningar och Melodifestivalen, utan ägna sig åt sådant ingen vill betala för.
Dels högerns långa kampanj för att måla ut SVT och SR som ”vänster”. När ekonomiska problem knackar på public services dörr finns ingen vilja att hjälpa från Ulf Kristersson, Carl-Oskar Bohlin och de andra ministrarna.
Varför ska (S)(V)T ha mer pengar?
Som tankesmedjan Katalys nyligen elegant visat är högerns kampanj mot public service rent nonsens. Av talartiden i det viktigaste samhällsprogrammet Agenda går 70 procent till högerröster. Bland ledarskribenter, som kommenterar politiken, är det hela 75 procent.
Det handlar framför allt om positiv särbehandling av de tre stora borgerliga ledarsidorna, DN, SvD och Expressen, som själva har över 63 procent av talartiden. Som jämförelse hade Aftonbladet 5,9 procent under mätperioden.
Ungefär samma mönster går igen i både SVT och SR. Vänsterröster plockas bort, i synnerhet de som Moderaterna och Sverigedemokraterna retar sig på. Public service orkar inte stå upp mot de ständiga dreven och kritiken från höger.
Som när moderata SvD:s ledarskribent Peter Wennblad nyligen i Aktuellt fick debattera vänsterns dominans i public service. Ensam. Ingen från ”vänstern” var där.
Statsvetarprofessorn Timothy Snyder kommer i sin bok ”Om tyranni” (Albert Bonniers förlag, 2017) med tjugo lärdomar om hur man ska undvika en auktoritär utveckling av politiken.
Hans första råd är ”Lyd inte i förväg”. Anpassa dig inte till makten, tänk själv. Bli inte ett verktyg för de styrande innan de ens har krävt det. För om du vägrar lyda i förväg blir det så oerhört mycket svårare för makten att ta ut svängarna.
Det känns som att public service har gjort precis tvärtom. De har lytt i förväg. När SD fick verklig makt för fyra år sedan anpassade man sig till dem och deras väljare. Att vänsterns röster allt mer försvunnit är bara en del, de frågor som fått dominera är rakt av regeringens.
Ett udda svar på Katalys rapport är att liberala DN är ”vänster” eftersom de är mot SD. Ett perfekt exempel på hur skruvad debatten blivit. DN tycker ungefär som tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M), både om sakpolitik och om SD. Deras regeringsalternativ är att S och M ska regera ihop och därmed omöjliggöra all vänsterpolitik.
Hälften av befolkningen röstar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men genom att klassa högerröster som ”vänster” kan man bortse från både dem och de frågor de tycker är viktiga: arbetslöshet, välfärd, jämställdhet, klimat och pensioner.
DN är inte ”vänster” på något sätt, och SD är inte solen politiken cirklar kring, utom för SD. Och för public service.
Nu kommer nedskärningarna i alla fall. De 141 tjänster som försvinner på SVT är bara början. För ideologin har inte ändrats.
Precis som Timothy Snyder skriver så fungerar det inte att lyda i förväg. Högern blir ändå aldrig nöjd, den vill alltid ha mer. Spelplanen tippas hela tiden med nya krav på anpassning och nya inlindade hot.
Media är inte ”oppositionspartiet”. SVT är inte vänster, kampanjen är en lögn.
Men svaret är att vägra anpassa sig – att vägra vara så ängslig hela tiden. Att göra bra journalistik och värna mångfalden bland de röster man bjuder in även när trollen på X, eller Carl-Oskar Bohlin, rasar.
Det är svårt, vi på Aftonbladets ledarsida vet mycket väl hur drev mot journalister ser ut när makten blir sur.
Men om inte de stora och starka orkar stå emot finns faktiskt ingen gräns för hur illa detta kan gå.