Högervridningen av SVT kan påverka valet
Halva folket röstar på rödgröna partier
Halva folket röstar på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Men i public service har röster från höger en gräddfil.
Det gäller politiker. Och det gäller de stora borgerliga ledarsidorna.
På detta sätt läggs ett blått filter över det politiska samtalet där högerns frågor, blick och tolkningar ständigt ges större relevans. När Sverige går till val i höst kan det få stora konsekvenser.
Det fackliga tankesmedjan Katalys har låtit AI-företaget Kvantab granska vem public service gett ordet det senaste halvåret. Den första analysen gäller Agenda i SVT men samma metod kommer att kunna användas för andra program i SVT och Sveriges Radio.
Hela rapporten ”Högervridningen av public service” finns att läsa här.
Kvantab har mätt talare för talare, minut för minut. Hårda siffror
”I Sveriges ledande samhälls- och debattprogram Agenda har 70 procent av talartiden under det senaste halvåret upptagits av konservativa, borgerliga eller liberala röster”, konstaterar Katalys i rapporten.
De flesta till vänster har nog haft samma känsla under en längre tid. Varför lutar public service så mycket åt höger? Varför är urvalet så skevt?
Och denna känsla gäller inte bara Agenda. Det är likadant i princip alla större samhällsprogram både i radio och TV.
Skevheten spelar roll. Det blå filtret tycks inte bara avgöra vilka röster som får höras utan även vilka perspektiv som lyfts fram. Vem som är relevant och vems frågor som är relevanta.
Den som har ordet styr mycket mer än bara vad som sägs, det vet alla som har varit på ett föreningsmöte.
Och Kvantab:s siffror är kristallklara.
Med AI har man gått igenom 23 avsnitt av Agenda mellan 24 augusti 2025 och 22 februari 2026. Tidöpartierna har 66,5 procent av talartiden mot oppositionens 33,5.
När det kommer till ledarsidorna är skillnaden ännu större.
”Tre fjärdedelar av tiden upptas av högerröster” konstaterar Katalys.
Här är jag personligen självklart part i målet, jag tillhör ju de som ibland har bjudits in. Men helheten är trots detta ganska häpnadsväckande.
De tre stora borgerliga ledarsidorna, SvD, DN och Expressen har över 60 procent av talartiden. Aftonbladet har, under mätperioden, medverkat 1,7 minuter. Vi är i nivå med Falu-Kuriren.
Inget ont om våra kollegor på den borgerliga sidan. Men om samma höger-vänsterbalans gäller andra samhällsprogram i public service är det blå filtret betydligt tjockare än jag någonsin kunde ha trott. Tre fjärdedelars övervikt är väldigt mycket.
Varför har det då blivit så här?
Jag tror det handlar om flera saker. SVT och SR är sedan länge utsatta för ett brutal kampanj från höger med anklagelser om att de är ”vänster”. Det är orättvist och falskt.
Påverkanskampanjen är inte unik för Sverige. Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon kallade en gång media för ”oppositionspartiet”.
Högern och extremhögern försöker vrida public service och media i hela västvärlden åt höger genom att ständigt anklaga, attackera och hota. Men cheferna på public service måste klara att stå emot.
TV och radio har ett unikt genomslag. Det som verkar ha hänt är att SVT och SR omedvetet tycks har accepterat Sverigedemokraternas syn på vad som är kontroversiellt och inte. Vilka röster som är kontroversiella och inte.
Sedan har innehållet förändrats.
Kvar finns den småtrevliga borgerliga blicken och SD:s perspektiv, som inte längre utmanas. Då blir det varken bråk eller polarisering. Och nätets krigare – där numera även ministrar och tunga partiföreträdare hos SD och M ingår – håller sig lugnare.
Internt på SVT och SR arbetar man hårt för att nå de som inte litar på public service, alltså högerns väljare. Regeringens väljare.
Även detta är en internationell trend. Men genom att anpassa innehållet till SD:s och M:s i huvudsak manliga, vita och äldre stödtrupper sviker man den majoritet av befolkningen som inte röstar på dessa partier.
Halva befolkningen är kvinnor. En stor andel är yngre. Många har utländsk bakgrund.
SVT och SR tycks också ha accepterat SD:s världsbild om ett ”vänsterliberalt etablissemang” och en ”sjuklöver” där alla andra partier ingår.
På detta sätt kan högertidningen DN ses som ”vänster” eftersom den ogillar SD. Eller Mattias Svensson från SvD:s moderata ledarsida, eller Timbros chefsekonom. Eller till och med public service egna journalister.
Som när SvD:s ledarskribent Peter Wennblad nyligen fick prata om vänsterns dominans i public service i Aktuellt med programledaren. Ingen från vänstern kunde säga emot, för det fanns ingen där.
Genom att klassa diverse högerröster som ”vänster” kan den riktiga vänstern helt enkelt utelämnas tillsammans med dess åsikter om skatter, jämlikhet, maktanalys, pensioner, välfärd, jämställdhet, arbetslöshet och klimat.
Genom det blå filtret är detta inget problem. Vänsterns värderingar, blick och åsikter är ändå inte relevanta.
När man granskar hårda siffror är kampanjen från höger mot SVT och SR en utstuderad bluff. Cheferna på public service behöver fundera på om denna obalans verkligen lever upp till uppdraget om saklighet och opartiskhet.
En valrörelse där 70 procent av talartiden i public service går till högern kommer inte bli rättvis.