Gunnar Strömmer lyssnar inte ens på sig själv längre
Ingen vill ha 13-åringar på Kumla, ändå kommer det bli så
– Jag tycker det känns fel när det gäller 15-åringar också, sade Gunnar Strömmer i vintras när han gästade SVT i en diskussion om sitt förslag att sätta 13-åringar i fängelse.
Att justitieministern känner så är lättförklarligt. I stort sett varenda expert och remissinstans har varit kritisk, inklusive Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet.
De pekar på att det inte finns något vetenskapligt eller empiriskt stöd för att sänkt straffbarhetsålder för grova brott till 13 år kommer att minska kriminaliteten. Juristerna i lagrådet har avstyrkt hela förslaget. Det strider mot Barnkonventionen och uppfyller inte grundlagens beredningskrav, anser de.
Trots detta meddelade regeringen i veckan att man kommer lägga fram en proposition till riksdagen.
Ingen tror på det
Att det går till på det här sättet visar vilken fattigdom som råder inom svensk politikutveckling. Ingen – inte ens justitieministern själv alltså – vill egentligen sätta 13-åringar i fängelse. Det finns uppenbarligen inte ork eller kapacitet att utarbeta de politiska lösningar som faktiskt skulle krävas. Strömmer verkar ha gett upp.
Felet ligger inte bara hos regeringen. Inget parti klarar av att adressera grunddilemmat: det vill säga att alternativet till att sätta gängkopplade 13-åringar på Kumla inte kan vara att de åter igen hamnar på gatorna. De är för farliga. Både för allmänheten och för sig själva.
Måste kunna kräva mer
Inget av alternativen duger alltså – då måste svenska folket kunna kräva av politiken att den hittar andra sätt.
Socialdemokraternas alternativ är att sänka straffbarhetsåldern till 14 år istället för 13 år. Det gnistrar inte av nytänk direkt. Inställningen framstår mest som taktisk positionering och ger knappast hopp om att någon bättre väg framåt kommer nås vid ett regeringsskifte.
Inte heller oppositionen i bredare bemärkelse lägger förslag som faktiskt svarar på frågan vad Sverige ska göra med barn som är involverade i mordplaner.
Att stoppa gängens rekrytering av nya barn är så klart en given del. Socialtjänst och skola måste få mycket mer resurser och fler verktyg att agera tidigt. Regeringen köper knappt ens att det behovet existerar. De har låtit välfärden gå på knäna genom lågkonjunkturen. De har satsat alldeles för lite på det förebyggande arbetet.
Lyssnar inte
Socialdemokraterna inser åtminstone att insatserna krävs, men har ändå inte imponerat nämnvärt på den fronten varken i tidigare regeringsställning eller i sina skuggbudgetar.
Det förbyggande räcker hursomhelst inte ändå. För barnen som redan hamnat i gängens klor behövs andra åtgärder.
Hur vore det att för det första att garantera så att de låsta ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse, SiS, faktiskt fungerade? De ger dessutom möjligheter att sätta in längre vårdinsatser än vad som kan bli aktuellt med regeringens förslag. Varför inte börja i den änden?
Lösningarna går att utveckla. Men då måste Gunnar Strömmer börja lyssna på myndigheter och experter igen. Det verkar dock inte särskilt troligt. Han lyssnar ju inte ens på sig själv längre.