Här sitter jag och håller med Gunnar Hökmark
Har inte ramlat ner i Henrik Jönssons kaninhål
Man har genom åren varit redigt trött på Gunnar Hökmark. Han är en tvättäkta gammelmoderat. Inte bara vad gäller åsikterna utan också i ton och uppsyn.
Första gången jag fick rösta, i EU-valet 2009, var Hökmark förstekandidat för Moderaterna. I debatterna var han hopplöst offside i tidsandan. Det är svårt att se framför sig att ett enda vettigt ord lämnat hans mun när det kommer till ekonomisk politik.
Men nu, plötsligt, börjar man även till vänster sympatisera med honom. Varför då?
Hökmarks finanspolitik är förmodligen fortfarande lika uppåt väggarna. Men när svensk höger är på väg ner i samma populistiska kaninhål som sin amerikanska motsvarighet kan plötsligt en gammelmoderat spela en viktig roll.
En spricka tilltar inom Tidöhögern. På ena sidan finns en växande skara politiker och debattörer som är på väg att lämna upplysningens ideal bakom sig. De värderar inte vetenskap och fakta högt. De tror inte på journalistisk etik och hyser konspirationsteorier om traditionella medier. Desinformation och ryska påverkanskampanjer ursäktas i yttrandefrihetens namn.
Att Donald Trump sätter den starkes vilja över internationell rätt väcker inte mycket till protester hos det här gänget.
Ni känner säkert igen tendenserna. Tänk youtubern Henrik Jönssons snedvridna opinionsbildning om public service. Sverigedemokraternas klimatförnekande är ett annat exempel. Eller Jimmie Åkessons vansinnesattack på TV4 efter att partiets trollfabrik avslöjades.
Mot detta har gammelmoderater som Hökmark blivit en motkraft. Han tillhör en borgerlighet som kallar Trumps auktoritära skit för vad den är. Den står upp för en regelbaserad världsordning. Den försvarar verklig journalistik i relation till magkänsledebattörer på .
När den amerikanske vicepresidenten JD Vance talade på den årliga säkerhetskonferensen i München i helgen gjorde den interna Tidösprickan sig påmind. Vance gick till attack mot EU. Han menade att våra demokratier är svaga, att yttrandefriheten är under attack och att faktagranskning och insatser mot desinformation gör våra sociala medier mindre fria.
Detta ”hot inifrån” värderade han som värre än hotet från Ryssland och Kina.
Sverige fick sig en särskild känga. Vance kritiserade Stockholms tingsrätts dom för hets mot folkgrupp mot koranbrännaren Salwan Najem.
Enligt Gunnar Hökmark visade vicepresidenten prov på en ”förvriden demokratisyn, relativisering av diktaturen och uppenbarligen en beundran för den totalitära makten”. Även Carl Bildt och utrikesminister Maria Malmer Stenergard har försvarat svensk yttrandefrihet och fördömt talet.
Vad tyckte Jimmie Åkesson om attacken från Vance?
”Befriande att höra”, sa han i SVT Agenda i söndags. Sedan återupprepade han kraven om att få sitta i regering efter nästa val.
Striden om högerns själ har bara börjat. Till vänster kan vi bara, paradoxalt nog, hoppas att gammelmoderaten Hökmark står pall. Men tyvärr verkar det som att resan ner i kaninhålet bara har börjat.