Tidö har inte lyckats ta kål på empatin än
Sverige är ett land av medmänniskor, trots allt
Det har blivit dyrt att vara svensk.
Under valkampanjen 2022 hade Ebba Busch (KD) en falukorv i ena handen, och en öppen plånbok i den andra.
Falukorven var en verklig falukorv medan den långa listan med löften om förbättringar för olika grupper var mer symbolisk. Men budskapet gick inte att ta fel på. Den som röstade på Ebba Busch kunde vänta sig billigare mat, billigare el och billigare bensin.
”Magdapriserna” skulle tillhöra det förflutna.
Dessutom låg bättre sjukvård, skola, äldreomsorg och lägre skatter strax runt hörnet.
Det gick sådär.
”Högern bryr sig bara om falukorven när det är valrörelse” konstaterar författarna Peter Gustavsson och Mats Wingborg i boken ”Hej då Tidö : bokslut över en regering” (Verbal förlag, 2026).
Det fanns inga ”Magdapriser”. Däremot en dramatisk inflation efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Under tre år ökade matpriserna med nästan 30 procent. Regeringen valde att göra just ingenting alls.
Finansministern fikade lite symboliskt med matjättarna, det var allt.
I ”Hej då Tidö : bokslut över en regering” går författarna genom Tidöpolitiken på område efter område.
Skattesänkningar på flera tusen kronor i månaden till ministrarna själva, samtidigt som vanligt folk fick dra åt svångremmen. En skenande arbetslöshet när regeringen mötte lågkonjunkturen med åtstramningar. Över 100 000 fler är arbetslösa idag än när Tidöregeringen kom till makten.
Konkurserna ökade och tillväxten har harvat runt i EU:s bottenliga. De flesta har det sämre idag än för fyra år sedan.
Statsbidragen till sjukvården har inte räknats upp när kostnaderna ökat, vilket utlöste en helt onödig sjukvårdskris. A-kassan och aktivitetsstödet sänktes, trots att Jimmie Åkesson lovat gå i opposition om Moderaterna skulle skära i a-kassan.
Åkesson valde att svika sitt löfte om a-kassan och blåsa många av sina egna väljare.
Utanför Sveriges gränser har regeringsunderlaget verkligen levt rövare med den traditionella svenska linjen för folkrätt, fred och mänskliga rättighet.
I Gaza tog man öppet ställning för Israels internationellt efterlyfte premiärminister Benjamin Netanyahu, angrep Palestinarörelsen och framstod som folkmordets försvarare.
SD tog ställning för Donald Trump redan under dennes första mandatperiod. Björn Söder, Mattias Karlsson och Tobias Andersson nominerade honom till Nobels fredspris i november 2020.
– Donald Trump må vara en kontroversiell person med en konfrontativ debattstil på den inrikespolitiska arenan. Men ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han har gjort för en fredligare värld, sade Mattias Karlsson till Expressen.
Dessa instinkter verkar ha ramat in mandatperiodens utrikespolitik. En extremt underdånig, för att inte säga krypande, inställning till Trump och ett försvar av Israels krig.
Även i Sverige har inspirationerna från den internationella auktoritära högern blivit närmast övertydliga. Flyktingar behandlas som B-svenskar och snart öppnar det första fängelset för 13-åringar.
Regeringen har försökt knäcka Socialdemokraternas ekonomi med riktad lagstiftning mot partiets lotteri. Någon liknande begränsning för näringslivets donationer på flera hundra miljoner till högertankesmedjan Timbro har vi naturligtvis inte sett röken av.
Regeringen har dragit ner rejält på studieförbunden, försökt slå sönder Olof Palmes internationella Center, gett mångmiljonbelopp till SD:s biståndsstiftelse trots varningar om bristande kontroll, rensat ut tjänstemän man ogillar och försökt detaljstyra kulturen politiskt.
I ”Hej då Tidö : bokslut över en regering” spår författarna att en andra mandatperiod skulle bli mycket värre, inte minst på grund av att SD skulle ingå i sådan regering. Mindre demokratisk, mer höger och långt mer hårdhänt mot politiska motståndare.
Samtidigt behöver det inte bli så. Under våren har vi sett en lång rad stora demonstrationer för en humanare migrationspolitik, för klimatet och för ökad medmänsklighet.
Tidö har inte lyckats ta kål på empatin i samhället. Vi har sett det inte minst i protesterna mot tonårsutvisningarna och kommunernas vägran att acceptera ”frivillig” återvandring. Enligt en ny mätning från DN/Ipsos har ett tydligt trendbrott skett i synen på migrationspolitiken, i humanistisk riktning.
Påsken är vårens tid, återfödelsens tid. Så vad kan vara mer välkommet. Sverige är ett land av medmänniskor, trots allt.
Hur detta år slutar är inte givet på förhand.