Busch borde satsa på säkra fängelser istället
Hon gör livet svårare för landets transpersoner
Under förra våren kom domen mot föräldern som hade mördat sina två barn. En ofattbar och fruktansvärd katastrof. En katastrof som kunde ha stannat där, med en livstidsdom.
Men i förra veckan fick ärendet ny aktualitet. Föräldern som har bytt kön ska nämligen flyttas till en anstalt för kvinnor. Varför? För att det annars finns ”risk för hennes säkerhet till liv och hälsa”, som Kriminalvården skriver.
Trots det rimliga argumentet fick nyheten snabbt en ohelig allians av ytterhöger och feminister att rasa.
Den dömda föräldern vill byta kön och nästla sig in på ett kvinnofängelse, verkar hon mena.
Men det stannar inte vid uttalanden som dessa. Den moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm vill ändra fängelselagen så att ”biologiska kvinnor inte under några omständigheter ska bli inlåsta med biologiska män”.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går ännu längre. Ebba Busch och Jimmie Åkesson vill att könstillhörighetslagen, som blev verklighet i somras, ska rivas upp.
Under måndagen kom beskedet att Kristdemokraterna kallar upp Kriminalvårdens generaldirektör till riksdagen för att ta reda på ”hur man tillämpar lagstiftningen”.
Det är lätt att bli fartblind av detta. Men jag tänker att vi behöver stanna upp i några sekunder och tänka nyktert. Det står trots allt en hel del på spel om vi jättesnabbt vill ändra regler och lagar som påverkar alla transpersoner i Sverige.
Det handlar om att vara rationell och orka ha flera tankar i huvudet samtidigt. Jag, precis som de flesta andra, har ingen insyn i könsbytet. Men sannolikheten måste väl ändå anses vara låg att hon gör det för att kunna förflyttas och jäklas med kvinnliga medfångar?
Och även om det skulle finnas sådana baktankar, så undrar jag vad M-, SD- och KD-politikerna egentligen tänker om säkerheten på landets anstalter. Menar de att intagna på svenska fängelser inte är säkra från våld från andra fångar?
Kanske tror de som Kärrholm att de intagna liksom blir inslängda i samma rum och får klara sig bäst de vill.
Nej, självklart kan våldsamma fångar inte härja fritt, vare sig på kvinno- eller mansanstalter. Detta påtalar också RFSL, som oroar sig för att misstänkliggörandet av transpersoner i samhället nu riskerar att öka.
Visst är det möjligt att det finns brister på landets fängelser. I sådant fall tänker jag att det är oerhört viktigt att vi fokuserar på att stärka säkerheten på landets anstalter. Särskilt med Tidöpolitiken, där fler ska sitta inne och dessutom på allt längre tid.
Att säkerställa detta borde vara en prioritet som gör att alla – både kvinnor och män – kan sitta inne utan rädsla för att drabbas av en medinterns våld eller övergrepp.
Kanske har politikerna bara inte tänkt på detta när de snurrade igång om en skrotad könstillhörighetslag. Eller så ser de bara möjligheten att hetsa mot transpersoner, när möjligheten ges.
Jag hoppas att det senare inte stämmer. Och jag hoppas innerligt att landets jämställdhetsorganisationer kan enas i att stå bakom transpersoners rättigheter framåt. Mer särartsfeminism och biologism gynnar nämligen varken kvinnor eller demokratin.
Mest av allt gör det livet svårare för en av samhällets mest utsatta grupper. Ska vi verkligen bidra till det bara för att det går fort nu?
