Thomas och Marie-Louise är utblottade – måste ta hjälp av barnen
Publicerad 2026-01-31
MÖLNLYCKE. Sänkta ersättningar har slagit hårt mot tusentals svenskar.
Långtidsarbetslösa Thomas och Marie-Louise Andersson tvingas nu nalla av barnens pengar – bara för att överleva.
– Vi har inte sett slutet än. Det kommer bara bli värre, säger Thomas Andersson.
Det är nästan 20 år sedan Thomas, 55, eller Marie-Louise, 53, hade en fast anställning.
Vid köksbordet hemma i Mölnlycke beskriver de en vardag på marginalen. Där oron över pengar alltid är närvarande.
Där de tre barnen aldrig har varit utomlands på semester.
– Vi har alltid haft lite pengar. Det känns som ett svek mot dem, säger Thomas Andersson.
Ska klara sig på 3 000 kronor
Många personer har vittnat om hur höstens sänkning av Försäkringskassans aktivitetsstöd drabbat en redan utsatt grupp.
För Thomas och Marie-Louise blev det en chock när de insåg att de skulle få 5 000 mindre än tidigare, vilket Härryda-Posten och Arbetet tidigare skrivit om.
Tillsammans får de ut omkring 23 000 kronor i månaden. Det innebär drygt 3 000 kronor efter att räkningar och hyra är betalda.
– Det ska räcka till mat, kläder, hygienartiklar, och allting, säger Marie-Louise Andersson.
Med framtida sänkningar beräknar Anders och Marie-Louise att de kommer att landa på 17 000 kronor.
Så många är långtidsarbetslösa
Arbetslösheten minskade i fjol, enligt Arbetsförmedlingen.
Samtidigt pekade myndigheten nyligen ut långtidsarbetslösheten som ett stort problem.
Omkring 152 000 personer har gått utan jobb i minst ett år. 82 000 har varit utan jobb i minst två år.
Hur blev det så för Thomas och Marie-Louise?
I Marie-Louises fall har det delvis handlat om sjukdomar. Hon lider av juvenil psoriasisartrit (barnreumatism) och får sedan 2001 sjukersättning på 50 procent.
– Är man sjuk får man inga jobb, säger Marie-Louise.
”Sen blir man utslängd”
Thomas förlorade jobbet på Volvo i samband med finanskrisen 2008. Därefter har otaliga provanställningar, praktikplatser och diverse arbetsmarknadsinsatser följt.
Han beskriver sig själv som lojal och vill göra rätt för sig. Men han är skeptisk till Arbetsförmedlingens insatser som han menar inte leder till långsiktiga jobb.
– Det blir ofta att man kommer till ett företag där man får vara sex månader eller ett år. Sen blir man utslängd och hamnar i samma cirkus igen, säger Thomas.
Att ta sig till jobbet med kollektivtrafik kostar också pengar.
– Men man får inget mer betalt.
Vilket ansvar har du själv för att du inte får något jobb?
– Jag har sökt jobb på jobb men jag har inte fått en anställningsintervju de senaste tre åren, säger Thomas och suckar.
– Jag vet inte.
Tre barn med NPF-diagnoser och funktionsnedsättningar har också tagit ut sin rätt för paret.
De två vuxna döttrarna – som bor kvar hemma – får aktivitetsersättning från daglig verksamhet eftersom de i dag inte anses vara arbetsföra.
”Det är ju deras pengar”
Det är döttrarnas pengar som har räddat familjen Andersson under vintern.
– De måste vara med och betala. Men det är ju deras pengar som de kanske hade velat spara för att flytta till en egen lägenhet, säger Marie-Louise.
Vad hade ett jobb betytt för dig?
– Det hade betytt väldigt mycket. Jag gillar att jobba och då hade jag sluppit tänka på ekonomin hela tiden.
Vad hade ni velat göra för pengarna om ni fick ett jobb?
– Åka med familjen på semester utomlands. Till något varmt ställe, säger Thomas Andersson.
