Cooper lika lysande i köket som på vita duken
NEW YORK. När skådisar och musiker får för sig att starta restauranger påminner de för det mesta bara om varför uttrycket ”Skomakare, bliv vid din läst” uppstod, men faktiskt:
Bradley Cooper gör lika stor succé med sina Philly cheesesteak-mackor i East Village som han gjorde som Leonard Bernstein i ”Maestro”.
Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis, Patrick Swayze, Alice Cooper, Justin Timberlake, Jay-Z, Susan Sarandon, Dan Akroyd, Gene Simmons & Paul Stanley och Sandra Bullock är bara några namn på listan över celebriteter från film- och musikvärlden som genom åren öppnat – eller lånat ut sina namn till – restauranger det inte funnits anledning att ställa sig i kön till.
Populära har de varit, men inte precis aspiranter på Michelin-stjärnor, om man säger så.
Därför är det inte heller med några särskilda förväntningar jag en lördagseftermiddag tar mig till Danny & Coop’s – Bradley Coopers hak på Avenue A i East Village, tvärs över gatan från Tompkin’s Square Park.
Desto mer överraskad blir jag när jag efter rätt betydande väntan får in min beställning och sätter tänder i den godaste jäkla Philly cheesesteak jag nånsin ätit – inklusive på de mest legendariska haken på Passyunk Avenue i Philadelphia.
Men så är Danny & Coops ingen vanlig kändisrestaurang heller. Det är ett hål i väggen Cooper och Philly-krögaren Danny DiGiampietro kastade ankar vid efter att ha spridit cheesesteak-mackans gospel i en foodtruck under några år. Bord saknas, lokalen är för liten. Man köar – länge – till en minimal disk och beställer en cheesesteak sandwich för det finns inget annat på menyn, men man får välja på söta eller starka pickles som tillbehör och Cola, vatten eller root beer som dryck.
Sedan tränger man sig in vid bänkar längs väggarna och står och slafsar i sig vad som alltså visar sig vara en liten kulinarisk sensation.
Hela poängen består i att Cooper – som i likhet med alla andra som kommer från Philadelphia är extremt stolt över allt som den staden givit världen – och hans partner vill få New York att förstå vad en Philly cheesesteak-macka verkligen är.
Jo, såna har alltid funnits på New Yorks menyer, men de är fuskverk och styggelser. Att servera någon från The City of Brotherly Love en sådan variant är likvärdigt med att bjuda en Piteå-bo på halvfabrikat-frikadeller i Stockholm och kalla det palt.
Men i Coopers lilla underverk är allt perfekt: de papperstunna flagorna av högklassig ribeye-biff, den smälta femplus-osten, de stekta lökskivorna och det otroliga italienska brödet.
Den 50-årige Hollywood-stjärnan – som alltid varit lite för snygg för sitt eget bästa och därför aldrig fått den cred han verkligen förtjänar – lyckas kort sagt lika bra på sin sylta i Alphabet City som han gör i ”Maestro”, ”A star is born”, ”American sniper”, ”Silver linings playbook” och ”The Hangover” (en sann guilty pleasure, sorry…).
Tyvärr är han inte på plats under mitt premiärbesök – en bummer för en gammal stargazer – men tydligen händer det rätt ofta att han står vid stekhällen längst in i lokalen och fräser biff.
Det finns alltså fler skäl än ett att köa till Danny & Coop’s.
ORSAKER TILL EXTAS
•Ace Frehley – New York groove (Klassiker)
– So long, gamle hjälte och tack för den här nationalsången.
•Håkan Hellström – Svensk rost (Album)
– Jamen, så här roligt har det ju inte varit att lyssna på ett HH-album sedan vi var så där nära paradise.
•Task (TV-serie)
– Morgondagens säsongsfinal lovar att bli en klassiker.