New York är inte längre staden som aldrig sover
NEW YORK. Staden som aldrig sover har plötsligt fått tidiga vanor.
Det är en olycka.
Ett av skälen till att New York en gång knockade mig som Mike Tyson knockade Michael Spinks i Atlantic City 1988 var dess exotiska dygnsrytm.
Det här är, förstod jag på en gång, verkligen en dygnet-runt-stad. Praktiskt taget allt som stod till buds under normal kontorstid stod till buds även 03.30 – och för ett nocturnal-djur är det ett sant drömscenario.
Inte för att jag alltid käkar middag eller shoppar mitt i natten, men jag är väldigt lycklig över att alternativet finns – och det har ju hänt.
Gamla Elaine’s utgjorde till exempel vardagsrum tack vare sina föredömligt sena vanor. Ofta jobbade jag på den tiden till tio-halv elva på kvällarna – och sedan åkte jag upp till andra avenyn och 88:e gatan och dinerade, för kökschefen Barry höll gasspisen påslagen så länge någon var hungrig.
Det var många långt inpå småtimmarna och därför gick den ikoniska saloonen så bra – och därför nappade mama Elaine herself (som nu saknats oss i femton långa år, ofattbart nog) aldrig på lukrativa erbjudanden om att öppna en filial i Los Angeles.
– They go home so fucking early, mullrade hon när jag en gång frågade vad det var som inte lockade i Kalifornien.
Väldigt sant. I La La Land ska man sitta vid middagsbordet senast 18.00, svepa en sista drink i baren 21.00 och sova vid midnatt, så man kan ta beslut under frukostmöten som på grund av de skilda tidszonerna äger rum ”innan New York går på lunch”.
Men dessvärre har dom på senare år börjat gå hem so fucking early även i fröken Kaufmans hemstad.
Ah, vi ska inte överdriva. Det här är fortfarande inte Tranås. Det finns alltjämt nattklubbar, barer och restauranger där det råder högtryck samtidigt som fåglarna börjar sjunga sina gryningsserenader.
Men den sortens etablissemang har blivit färre och lockar inte längre lika stora skaror av glada nattugglor.
För bara några år sedan fanns det diners som höll öppet 24 timmar per dygn i snart sagt varje kvarter, men sådana får man leta efter idag – och även barer som har tillåtelse att servera alkohol till 04.00 (det har alla som fått tillstånd) stänger långt innan dess.
Varför, undrar vi vars juicer börjar flöda först efter tolvslaget och ogärna är vakna i dagsljus.
Well, enligt talrika artiklar som skrivits i ämnet stöpte pandemin om New Yorks livsstil. Inte nog med att tusentals restauranger slog igen för att aldrig mer öppna. När innevånarna i enlighet med överdrivet hårda ”stay-at-home”-bestämmelser satt hemma och ugglade upptäckte många att de faktiskt gillade det och blev tråkiga stugsittare.
Därför är det plötsligt dålig business att hålla dörrarna öppna alla dygnets timmar.
– Jag skulle gärna ha samma öppettider som tidigare, men det finns ingen efterfrågan på nätterna längre, säger ägaren till klassiska French Roast på Upper West Side i en intervju med New York Post.
Man blir beklämd.
Men jag får väl flytta till Las Vegas istället. Där händer det fortfarande att servitörerna frågar ”Frukost, lunch eller middag?” klockan nio på kvällen – och ingen går hem so fucking early.
ORSAKER TILL EXTAS
•Robyn – Dopamine (Singel)
– En klockren banger.
•Robbie Robertson – Insomnia (Bok)
– Minst sagt underhållande skildring av The Band-sångarens mångåriga lost weekend med Martin Scorsese
•Nuremburg (Film)
– Fan vet om Russell Crowe nånsin varit bättre.