Vem ska prata om riskerna med att dela med sig av allt?
Bajs och spyor maskeras som ”frispråkighet”
Viktigt meddelande till allmänheten: man måste faktiskt inte prata om allt. Gå inte på det kändisar försöker få oss att tro: att det är normalt att prata om bajs och kroppsvätskor och diverse hål stup i kvarten!
I podden ”Ursäkta” med Edvin Törnblom och Johanna Nordström (som vaggar mig och många andra genom elände med sina underbara hjärnor) slogs det den här veckan något slags rekord i så kallad ”frispråkighet”. I en rasande fart avhandlade Törnblom buttplugs, hemorrojder och bajsprover. I detalj. I andra poddar får lyssnarna noggranna genomgångar av pruttar, rapar och konsistensen på det som…lämnar kroppen. Perla Malmberg, som just nu är aktuell i ”Let’s dance”, har till exempel berättat om när hon spydde medan hon sög av en kille, men att spyan bestod enbart av champagne så hon fortsatte och åt därmed upp det – igen.
Jag har förstått att det finns de som skrattar ihjäl sig åt allt som har med bajs att göra. Det skapar djup oro hos mig, som de senaste månaderna har räknat ner till dagen då min fyraåring ska katapulteras ut ur kiss- och bajsåldern. Kommer det aldrig gå över? Kommer barn och unga idag växa upp i ett samhälle där ingenting längre är heligt? Gud hjälpe oss alla.
Det så många kändisar gör i dag kallas tydligen ”frispråkighet” eller att vara ”filterlös”. Det har av samhället blivit högt värderade egenskaper, som till och med gör att du vinner priser! Expressens lista över Årets kvinnor, som presenterades i samband med den internationella kvinnodagen, toppades av Pernilla Wahlgren. I vinnarintervjun beskrev Wahlgren sig själv som filterlös, såklart! Och tidigare nämnda Perla Malmberg kvalade också in på listan med motiveringen att hon är ”befriande filterlös”. Jag kan nog tycka det finns andra saker som gör att Perla är en av Årets kvinnor, men jag är inte förvånad över att det är just detta som lyfts.
Den som är frispråkig kan vara modig, bryta normer och förändra samtal. Jag förstår behovet av att kvinnor ska känna sig bekväma med att prata om sina kroppar, vätskor och sex. Och jag tror att influencers som kodas som just ”frispråkiga” eller ”filterlösa” har gjort det lättare. Ändå känner jag allt oftare en trötthet över slentrianmässiga i att vräka ur sig fakta formulerad med största möjliga chockfaktor i åtanke, för att få en reaktion av sin medpoddare eller den som lyssnar, tittar och läser. Det sägs ju att smaken är som baken, och kanske är det bara så enkelt som att jag är en skittråkig, pryd liten 90-talist.
Men jag tror inte bara att det är där skon klämmer.
Med frispråkighet och filterlöshet öppnas också dammluckorna mot gränslösheten. Jag menar inte nödvändigtvis samhällets gränser eller normer, utan ens egna. För jag tror att även den mest frispråkiga har en gräns, och om publiken och jublet växer varje gång man närmar sig den – ja, hur länge dröjer det då innan man fläker ut sig själv för mycket? Och är det ens alternativ att vända om, när det som blivit en del av din framgång är att du är just filterlös?
De senaste tio åren har det skapats en Tiktok, vlogg – och poddvärld som visar unga (framförallt tjejer) att gränslöshet är ett snabbspår in i influencervärlden, en värld som många drömmer om. Men vem ska prata om riskerna med att ge varje liten bit av sig själv till en massa som alltid bara vill ha mer?