Apskräckisen blir en riktig nagelbitare
”Primate” är enkel men intensiv
Publicerad 2026-01-22
Primate
Regi Johannes Roberts, med Johnny Sequoyah, Jessica Alexander, Troy Kotsur, Victoria Wyant.
FILMRECENSION. Här är filmen som gör för chimpanser vad ”Hajen” gjorde för vithajar.
RYSARE. Vi har sett intelligenta apor bete sig illa i ”Apornas planet”-filmerna och en av de bästa bitarna i skräckfilmen ”Nope” (2022) var en kuslig sidohistoria om chimpansen Gordy som spårade ur och gick till attack under en tv-inspelning.
I ”Primate” dras rädslan för starka och oberäkneliga apor ett steg längre.
Berättelsen utspelas i ett isolerat lyxhus på Hawaii. Där bor den framgångsrike författaren Adam Pinborough (Troy Kotsur) tillsammans med sin yngsta dotter och Ben, en chimpans som har levt med dem i mer eller mindre hela sitt liv. Han är en älskad familjemedlem... men saker och ting går snett kort efter att Adams äldsta dotter Lucy (Johnny Sequoyah) och hennes kompisar hälsar på.
Inlåst för säkerhets skull
Adam hittar en död mungo i Bens inhägnad och förstår att det har varit en strid mellan djuren. Ben har blivit biten. För säkerhets skull låser Adam in Ben i inhägnaden och skickar iväg mungon för provtagning. Det är inte troligt att den har rabies, men bäst att vara på säkra sidan.
Medan Adam är tillfälligt bortrest anländer en veterinär för att ge Ben en stelkrampsspruta. Det slutar illa. Lucy, systern och kompisarna inser att de är ensamma i huset med ett intelligent och fullständigt skogstokigt djur.
Filmen påminner om hundskräckisen ”Cujo” (1983). Trovärdigheten är kanske inte fem plus, men den isolerade miljön hjälper till att bygga upp rejäl spänning. Här finns flera nagelbitande scener då tonåringarna försöker komma åt mobiltelefoner och vapen utan att väcka Bens uppmärksamhet. Eftersom apan inte kan simma blir poolen en tillfällig räddning – men sen då?
Läskig från första början
En detalj i filmen som aldrig övertygar är Ben som sällskapsdjur. Redan när vi möter apan första gången och filmen vill att vi ska se honom som just ett älskat husdjur går det snarare omedelbart kalla kårar längs ryggraden på en. Apan är läskig från första början, vilket inte är meningen. Här finns ingen startsträcka.
Å andra sidan är filmen just underbart kort. Här behövs egentligen inte mer än 89 minuter. Filmen levererar verkligen sina blodiga chocker utan att dra ut på något. Enkelt men intensivt.
”Primate” undviker mer eller mindre datoranimerade effekter. I stället är det, fantastiskt nog, en kille i en apdräkt, samt animatroniska modeller. Det är otroligt skickligt gjort.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.