En tom och poänglös film om Michael Jackson
Uppdaterad 15.45 | Publicerad 15.00
Michael
Regi Antoine Fuqua, med Jaafar Jackson, Colman Domingo, Nia Long, Miles Teller, Juliano Valdi.
FILMRECENSION. Med tanke på hur många gånger den här storyn har dragits förut:
En tom och poänglös saga.
Djuren är bäst.
I en scen går Michael Jackson ut och rastar sin lama. Han morsar på ett par grannar som står och stirrar med sina hakor nere vid naveln. En lama i ett lyxigt bostadsområde i Kalifornien saknar inte komiska poänger.
Det gör inte Jacksons giraff heller, som sträcker på halsen vid ett par väl valda tillfällen. Apan Bubbles är också med, i en dataanimerad version. Hans insats blir kanske inte nominerad till Bästa manliga biroll på Oscarsgalan nästa år – så tongivande är inte CGI-chimpansen – men han lyser upp Jacksons pojkrum. För att inte tala om popstjärnans pytonorm Muscles som inspirerade en låt av Diana Ross med samma namn.
Poängen med Michael Jacksons husdjur är att det inte finns så mycket att säga om dem. De är vad de är. Husses historia är inte lika enkel. Frågan inför ”Michael” var om manuset skulle våga ta med de mörka delarna av karriären. Nej, såklart inte.
Handlingen duckar
Filmen börjar i staden Gary i Indiana och slutar en bit in i ”Bad”-turnén 1988, precis före en konsert på Wembley Stadium i London. Tidslinjen gör att handlingen duckar för ett växande antal anklagelser om att ”The king of pop” var pedofil. Polisen i Los Angeles, LAPD, började utreda om Michael Jackson utnyttjat fyra barn sexuellt först 1993.
Enligt en artikel i amerikanska branschtidningen Variety skulle filmen ha slutat med att Michael tittar på sig själv i spegeln samtidigt som blåljus lyser utanför fönstren. Det vill säga när polisen anländer till ranchen Neverland efter att han anklagats för att ha förgripit sig på barn. Den scenen kom aldrig med. Det beror inte bara på att Michael Jacksons dödsbo, och flera av hans syskon, har producerat filmen. Namnet på det första barnet som anklagade Jackson för övergrepp, Jordan Chandler, får inte nämnas i filmer. En klausul efter att Chandler och Michael Jackson gjorde upp i godo i rätten.
Hur man ser på filmen beror möjligen på hur mycket man väljer att tro på den förkrossande dokumentären ”Leaving Neverland” från 2019. ”Michael” slutar med orden ”Michael Jacksons historia fortsätter”. Anklagelserna kanske tas upp i en eventuell andra film. Men när regissören Antoine Fuqua pratar om en uppföljare nämner han mest albumet ”Dangerous”, mellanakten på Super Bowl 1993 och comebacken ”Invincible”. Och oavsett om Michael Jackson var skyldig eller inte har ”Michael” andra problem.
Jaafar Jackson, brorson till Michael, är bra i huvudrollen. Juliano Valdi, som spelar Michael som barn, är ännu bättre. I rollen som Michaels våldsamma och manipulativa pappa Joseph är Coleman Domingo lysande. I brist på annat får Joseph vara filmens smärtpunkt, den onda kraften som håller tillbaka den gudabenådade talangen. Porträttet av Michael Jackson är tekniskt sett välgjort men originalet kan fortfarande upplevas bättre på Youtube.
Faderns misshandel
Allt har redan berättats om Michael Jackson, otaliga gånger. Faderns misshandel, fascinationen av Peter Pan, inspirationen från Fred Astaire, olyckan när halva skallen brann upp under inspelningen av en Pepsi-reklam. Rakt igenom en tragedi där dialogens plattityder om ödet och kampen för sig själv får en att må illa över den barnsliga amerikanska drömmen.
”Michael” säger inget nytt om en fantastisk artist. Det är en fasadrenovering av myten och varumärket Michael Jackson. En messiasfigur med silverhandske som älskade barn, utsatta djur, gjorde flera av pophistoriens bästa låtar och ville göra världen till en vackrare plats genom musik.
Fabeln är ett pressmeddelande. Kurerad och opersonlig, precis som de flesta biopics och dokumentärer som släpps i dag om våra största stjärnor. Det är inte förvånande att en av producenterna heter Graham King, mannen som bland annat ligger bakom ”Bohemian rhapsody” med Queen. En av de mest kemtvättade musikfilmerna som gjorts.
”Michael” kan säkert bli en ännu större succé än Queens matinéskräp. Låt det hända. Vi lever trots allt i tomhetens tid. Fansen får vad de vill ha, och inget är väl viktigare än det?
Tanken att en av Michael Jacksons största konkurrenter, Prince, en dag kan skildras lika redigerat och förutsebart är hemsk.
Fotnot: ”Michael” har svensk biopremiär i morgon, den 22 april.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
