Garbos gåtfulla liv – efter pension vid 36
Bioaktuell dokumentär har inte mycket nytt att säga
KRÖNIKA. Hon var den största stjärnan i världen innan hon drog sig tillbaka.
Men vad gjorde Greta Garbo egentligen under sina sista fem decennier?
Nutidens stjärnor måste vara lättåtkomliga. Vi vill följa deras privatliv på sociala medier, vill känna att de talar direkt till oss genom sina Instagraminlägg.
Om de skulle välja att ”försvinna” genom att sluta uppdatera sina ”socials” förlorar de relevans. Särskilt i den här eran av släckta lägereldar, där våra bubblor gör att en persons superstjärna är en annans främling.
Dagens kändisar har inte mycket till mystik över sig. Det gäller till och med en av världens mest berömda skådespelare, trefaldigt Oscarbelönade Daniel Day-Lewis, som har dragit sig tillbaka och inte söker uppmärksamhet. Vi kanske undrar vad han gör om dagarna... men vi pratar inte så mycket om det, definierar inte honom som ”den gåtfulle”.
Gjorde inte en film på fem decennier
Annat var det förr. När Greta Garbo la Hollywood bakom sig var hon en av filmhistoriens största stjärnor och trots att hon inte gjorde en film mellan 1941 och 1990, året hon dog, förblev hon omtalad. Känd som ”den gåtfulla”.
Det var så mycket allmänheten inte visste om henne att folk blev fascinerade. Ibland dök det upp bilder på en Garbo i solglasögon, ute på New Yorks gator, vilket bara förstärkte den ikoniska bilden av henne.
Hon ville vara ifred och föredrog att bo kvar i New York, inte flytta hem till Stockholm. Det var lättare att försvinna, så gott det nu gick, i den staden.
I dag är det biopremiär för en ny brittisk dokumentär om stjärnan, ”Garbo: Where did you go?”. Med den titeln förväntade jag mig att få ett svar på frågan. Men jag blev lite besviken när jag såg filmen på Stockholms filmfestival i höstas.
Ett grepp faller platt
Större delen av den handlar om Garbos liv och karriär fram till hennes pensionsbeslut vid 36 års ålder. För den som kan sin Garbo finns här inte mycket nytt att hämta. Ett grepp som regissören Lorna Tucker använder sig av, en slags inramning där en privatdetektiv söker efter svar, faller platt.
Då är en annan av hennes symboliska idéer mer effektfull – att visa hur Garbo (och vi) gömmer oss bakom masker vid olika tillfällen.
Bland de intervjuade finns kunniga personer som Lena Einhorn och Stig Björkman, som delar med sig av kunskaper och insikter om Garbo. Så till sist når filmen gott och väl upp till 
-nivå.
Sedan är det väl också så att vi kanske inte ens vill veta mer. Mystiken kring Garbo ska bevaras. Nakna sanningar och halvfalska Instagrambilder kan vara betydligt tråkigare.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.