Hisnande stunts – utan ett vettigt manus
Så bra är ”Mission: Impossible – The final reckoning”
Publicerad 2025-05-19
Mission: Impossible – The final reckoning
Regi Christopher McQuarrie, med Tom Cruise, Hayley Atwell, Ving Rhames, Simon Pegg, Esai Morales, Pom Klementieff, Henry Czerny, Angela Bassett.
Det är tänkt som sommarens stora dragplåster till biograferna.
Tom Cruise-filmen påstås ha kostat kring fyra miljarder kronor. Synd att inte lite mer av de pengarna gick till att hitta en bra manusförfattare.
ACTION. En film, om inte baserad på en bok, börjar med en tanke, en idé, så småningom ett manus.
Intrigen i det här actionspektaklet kan beskrivas så här:
Det finns en nyckel som ska stickas in någonstans i en ubåt på havets botten. Sedan har man en liten sak som ska stickas in i en lite större sak (typ iPhone-storlek) och sedan går antingen världen under eller inte.
Och det ska vi biobesökare engagera oss i?
Det tjatas oavbrutet om The Entity som är någon slags AI-teknik med vilken man kan styra världen. Ska de goda eller terroristen Gabriel (en tämligen blek Esai Morales) bli de som sticker nyckeln i rätt lås?
Jag hade förhoppningar på den här filmserien, vars förlaga är amerikanska tv-serien ”På farligt uppdrag” (1966-1973). Som liten tyckte jag om den. Det var coolt hur agenterna lyssnade på sina uppdrag och hur den bandspelaren där de spelade upp meddelandet, sedan förstörde sig själv. Det är väl i stort sett det som är kvar från tv-serien. Och Lalo Schifrins läckra musiktema, fast i mer modern version.
Vad jag minns hade även tv-serien begriplig handling även för en liten grabb.
De tre första filmerna (1996, 2000, 2006) med Tom Cruise som Ethan Hunt, agent för IMF (Impossible Mission Force), var besvikelser. Röriga intriger, uppblåsta och överdrivna actionscener. Film 4-6 (2011, 2015, 2018) är bättre. Och det är inte av nationalistiska skäl jag tycker att Michael Nyqvist (1960-2017) är en bättre skurk än i tidigare filmer. Eller att Rebecca Ferguson har imponerat som den hemlighetsfulla agenten Ilsa Faust i tre filmer.
Sjunde filmen från 2023 hade en av de maffigaste actionscener som skådats, ombord på ett tåg, men det kändes snopet när allt plötsligt tog slut och vi skulle få vänta två år upp upplösningen.
Men sista filmen är fan inte mycket till final. Eller… mycket är det, men på fel sätt.
Hopplöst konstig intrig som blir pratiga transportsträckor mellan skottlossning, slagsmål och några maffiga actionscener som utspelas runtom i världen. Inte sällan blir det helt obegripligt hur folk från olika läger plötsligt kan dyka upp i underjordiska grottor med sina vapen och rädda folk i allra sista stund. Eller hur Ethan Hunt klarar sig från att dö på de mest mirakulösa sätt. Tom Cruise spelar ju ändå en människa, inte en Marvel-hjälte med superkrafter.
Enligt branschpressens rapporter från galapremiären i Cannes var det stående ovationer, men bara under några minuter (de brukar vara längre). En del i publiken lämnade i förtid. Två timmar och 45 minuter är på tok för långt. En väldigt utdragen scen i en ubåt tyckte somliga var spännande. Jag tyckte mest ”måste Tom Cruise simma runt till varenda skrymsle i ubåten”.
Sista 20-30 minuterna lyfter det ändå lite grann. Simon Pegg, Hayley Atwell, Pom Klementieff och några till kämpar mot klockan på ett ställe för att rädda världen, samtidigt som Tom Cruise gör det ombord på ett litet sportflygplan i natursköna miljöer någonstans i Afrika.
Flygscenerna är hisnande. Det är fräckt att Tom Cruise gör stuntscenerna själv. Man får ge honom att han verkligen kämpar för att ge publiken en upplevelse som gör sig bäst på en stor filmduk.
Synd att de inte brydde sig om att anlita en manusförfattare som hade kunnat hitta på en vettig intrig också.
Visas på bio från och med onsdag 21 maj.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
