Kokande satirsoppa om covid och wokeprotester
Vågad skildring av samtiden i Ari Asters nya
Publicerad 2025-08-07
Eddington
Regi Ari Aster, med Joaquin Phoenix, Emma Stone, Deirdre O’Connell, Pedro Pascal, Micheal Ward, Austin Butler.
FILMRECENSION. Man skulle kunna säga att Ari Aster gömmer sig bakom uppskruvad satir.
Men när ”Eddington” är som bäst sveps vi med i en vågad skildring av samtiden.
WESTERNKOMEDI. Under coronapandemin kunde en oskyldig hostattack väcka misstänksamhet – oavsett plats. Plötsligt blev grannen ett hot, plötsligt blev man själv betraktad som ett.
Med denna osäkerhet som utgångsläge har Ari Aster skrivit och regisserat den genremässigt spretiga ”Eddington” – som även är namnet på den fiktiva lilla delstaten där invånarna befinner sig i total lockdown. Bitvis känns filmen som att verkliga pushnotiser har staplats på varandra. För i huvudsak förmedlas ett budskap om det pågående amerikanska spektaklet.
Jag påminns direkt om Lars Von Triers absurda ”Dogville” (2003). Småstäderna i respektive filmer fungerar som utmärkta scener för stora moraliska sammanbrott. Precis som Von Trier har Aster aldrig varit intresserad av att göra det bekvämt för sin publik. Båda är romantiska misantroper – eller precis tvärtom.
I delstaten Eddington är Joe Cross (Joaquin Phoenix) sheriff. Han är en fantastisk prickskytt, men har få talanger till övers. Han har två anställda poliser – resten har sagt upp sig eller blivit fentanylmissbrukare. Han älskar sin traumatiserade fru Louise (Emma Stone), som syr vrickade tygdockor. Louises mamma (Deirdre O’Connell) suger åt sig alla konspirationsteorier på Facebook och bor hos paret.
Sprider lögner i ett val
Redan i filmens början har Joe svårt att ta på sig munskyddet – en inställning som växer till ett större missnöje. Han ställer upp i borgmästarvalet, sprider lögner, utmanar Ted Garcia (Pedro Pascal) – den liberala borgmästaren som ska bygga ett datacenter i Eddington.
Vänsterextrema Antifa figurerar i ett hörn, Austin Butler predikar om pedofilringar i ett annat. Som om det inte vore nog, når Black Lives Matter-protesterna staden efter mordet på George Floyd.
De privilegierade ungdomarna och deras ”wokeism” skildras ur ett nästan högerpopulistiskt perspektiv. De framstår som obehagliga zombies, filmar sheriffen med blicken riktad mot hans felsteg. Ungdomarna protesterar av olika skäl, killarna vill imponera på en tjej som pläderar om sitt vita privilegium och Tiktok-dansar samtidigt som hon rekommenderar en bok av James Baldwin.
Aktivismen framställs som själlös, inte på grund av dess vithet – snarare har den uppstått ur en djup covidtristess. Det är kaxigt av Aster att porträttera demonstrationerna så cyniskt.
Men att kalla filmen cynisk vore att förneka det tillstånd vi befinner oss i. Joaquin Phoenix är självklar som en frustande astmatiker, liksom den hårt ansatta sheriffen som är så dålig på sitt jobb att han påminner om Clint Eastwood i västernklassikern ”De skoningslösa” från 1992. Musiken stärker den hotfulla undertonen. Produktionsbolaget A24:s filmiska ideologi lyser igenom. Men tyvärr är detta fjärde filmen där kvinnorna i Asters universum definieras utifrån deras svåra ångest.
Skildrar våldets dubbla natur
Ari Aster gör en mer nyfiken på moralfilosofiska begrepp, uppmuntrar oss att pinpointa referenser och bena ut vilka filmer ”Eddington” bollar med – särskilt hans egna, inte minst det tidigare ångestdramat ”Beau is afraid”. Således är han suggestiv, som en konstnär. Men varför döljer han sig bakom den uppskruvade satiren?
Kanske är ”Eddington” en studie av det amerikanska kulturkriget och övervakningssamhället. När filmen är som bäst skildrar den våldets dubbla natur, som i Kieslowskis ”En liten film om konsten att döda”. När filmen är som sämst känner man sig som en snubbig Youtube-intellektuell.
Men det är vågat att skildra samtiden, när andra helst vill fly från den. Man sveps med i den heta satirsoppan, och försöker tyda alla mönster. På sätt och vis blir man en medkonspiratör.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.