Sagan om de två tornen

Nyzeeländsk/amerikansk äventyrsfilm i regi av Peter Jackson, med bl a Viggo Mortensen, Elijah Wood, Sean Astin, Orlando Bloom, Ian McKellen, Liv Tyler, Brad Dourif, John Rhys-Davies, Miranda Otto och Andy Serkis.

Ni såg väl ettan?

Här kommer vi rakt in i fortsättningen. Aragorn, Legolas och Gimli jagar orcherna som fångat Merry och Pippin. Frodo och Sam vandrar mot Mordor och får sällskap av smygande Gollum som vill ta ringen.

”Sagan om de två tornen” är bitvis bättre än den första filmen, bitvis svagare. Effekterna är fantastiska och actionscenerna häpnadsväckande. Här finns bilder som får oss att tappa andan. Gollum, en datoranimerad figur som skådespelar storartat bredvid hoberna, är en filmhistorisk sensation. Vi har aldrig sett något liknande.

Rakt igenom är illusionerna välgjorda, som i det brutala långa slaget vid Helms klyfta. Frodo och Sam ser oliphaunter och nazgul rider genom luften på drakliknande vidunder. Orcher rider på wargar, bestar som liknar en korsning mellan hyena och björn.

Och så får vi möta Lavskägge och andra enter, talande och vandrande träd.

Imponerande i närbild, men de ser lite pinniga ut när de går.

Mer fantasy och saga, alltså. Men också mer mänsklig fördjupning. Både storslagen och intim. Frodo blir som en missbrukare under ringens makt, och känner släktskap med ringoffret Gollum. Gollum är som en personlighetskluven knarkare. Många sorters begåvning har smält samman i skapelsen av Gollum, från Andy Serkis minnesvärda röst och kroppspråk till den ögonbrynshöjande animeringen.

Kung Theoden och hans systerdotter Éowyn för oss in i kungariket Rohan, och människor som kämpar för att överkomma sina svagheter och förverkliga sig själva. Själva staden Edoras är en underbar skapelse i det bedövande vackra nyzeeländska landskapet. Brad Dourif är mycket bra som den slemmige rådgivaren Grima Ormstunga.

”Sagan om de två tornen” lyfter ocksåfram Tolkiens miljövänliga budskap.

Sarumans Isengard ser ut som ett fabriksområde ödelagt av industrialismen, men naturen slår tillbaka.

Aragorn är filmens klart lysande huvudperson. Viggo Mortensen är en utmärkt actionhjälte och ger tyngd åt mannen som kan bli kung. Även om han är mer än osannolikt överlägsen när han ger sig in i striderna.

Här finns många historier och figurer. Kanske för många. Det stannar upp ibland, som när Arwen och alverna ska prata om sitt öde, samtidigt som andra viktiga saker händer i Midgård. De tre timmarna känns, men några historier skulle behöva ännu mer tid. En hel del ändringar jämfört med boken kan nog engagera en del fans.

Men Peter Jackson har klarat den svåra mittfilmen. Precis som första filmen tror jag att den här kommer att vinna på en förlängd version, som kommer på dvd nästa höst. Och allt är bäddat för en mäktig final i ”Sagan om konungens återkomst”.

Längtar redan.

Jens Peterson