Skarsgård värd Oscar som solgud till familjefar
”Sentimental value” är djupt engagerande och gripande
Publicerad 2025-09-25
Sentimental value
Regi Joachim Trier, med Renate Reinsve, Stellan Skarsgård, Inga Ibsdotter Lilleaas, Elle Fanning, Anders Danielsen Lie, Jesper Christensen, Lena Endre.
FILMRECENSION. Har Stellan Skarsgård chans på en Oscar med den här filmen?
Det vore i så fall för en betydligt finare insats än bara lång och trogen tjänst.
DRAMA. När mina föräldrar flyttade från mitt barndomshem till en lägenhet kändes det nästan kusligt att gå igenom det tomma huset och ta bilder. 40 års minnen, från barndomen och framåt, talar till en i varje rum.
Jag blev påmind om det redan i första scenen av ”Sentimental value” då det hundra år gamla huset där familjen Borg växte upp får ett eget liv. Huset har sett mycket genom åren, glädje och djupaste sorg. Ett av de traumatiska ögonblicken var när systrarna Noras och Agnes föräldrar skilde sig. Den firade filmregissören Gustav (Stellan Skarsgård) lämnade familjen och ägnade karriären betydligt större uppmärksamhet.
Nedlåtande attityd
I vuxen ålder finns slitningarna inom familjen där. Nora (Renate Reinsve) blev skådespelare, en framgångsrik sådan, men Gustav har knappt dykt upp på någon av hennes teaterföreställningar. Varför ska hon slösa bort sin talang på att spela Ofelia framför pensionärer när hon i stället kan göra film, resonerar Gustav. Det är inte menat som kritik egentligen, utan visdomsord från Den Store Regissören. Nora ser förstås inte varför hon ska tolerera hans nedlåtande attityd.
När Gustav tänker göra comeback med en ny film har han skrivit ett djupt personligt manus som knyter an till hans mor, som drabbades av nazisternas terror under ockupationen i Norge på 40-talet. Han förväntar sig att Nora ska spela huvudrollen – men hon vägrar.
Under berättelsens gång följer vi hur Gustav försöker få sin film att ändå fungera med en ung Hollywoodstjärna (Elle Fanning) i huvudrollen, samt hur Agnes förståelse för sin far ökar när hon söker sig till arkiven för att få veta vad hennes farmor upplevde.
Det är en djupt engagerande och gripande saga om familj, särskilt systrar, med det vackra trähuset som ett bultande hjärta och en symbol för att tiden går, oavsett hur mycket vi stretar emot. Tonen genom filmen är sorgsen. Det finns humor, men den har en svart klang, som i den talande scenen där Gustav hälsar på sin gamle vapendragare till filmfotograf (Lars Väringer i en fin insats) och plötsligt inser hur jävla gamla alla har blivit.
Joachim Trier är sin stil trogen, med existentiella funderingar kring relationer, romanser och mognad. Han gjorde internationell braksuccé med ”Världens värsta människa” häromåret. Med sig från det mästerverket har han inte bara två av sina ”trotjänare” bland skådespelarna, Reinsve och Anders Danielsen Lie, utan även en insikt om att filmer blir inte nödvändigtvis bättre för att man bäddar in dem i ett mörker.
I ”Sentimental value” dras vi igenom en plågsam familjekonflikt, men när Trier söker sig till ljuset mot slutet känns det aldrig falskt. Fråga bara Charli XCX. I somras deklarerade ”Brat”-sångerskan att det här är ”Joachim Triers sommar”. Hon är ett stort fan, vilket tycks ha ökat surret kring filmen. Visst vore det kul om filmen kan locka en yngre publik tack vare det lyftet.
Påminner om demonregissören
När filmen hade premiär i Cannes kom jämförelserna med Ingmar Bergmans filmer snabbt, delvis på grund av familjeskildringen, men också för att Skarsgårds rollfigur påminner om demonregissören på alla sätt (utom möjligtvis hans förakt för teater). Skarsgård har en naturlig auktoritet som gör honom perfekt som den egocentrerade patriarken. Gustav är en solgud – man blir varm av hans uppmärksamhet, men när han vänder en ryggen blir det plötsligt kallt.
Det vore välförtjänt om Hollywood värmde Skarsgård med sin uppmärksamhet i form av en Oscar denna gång.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.