Inte förvånande att Sverige nobbas på Oscarsgalan
Magnus Sundholm: Marknadsföringen för Tarik Salehs ”Eagles of the republic” var osynlig
HOLLYWOOD. Hemma i Sverige såg man rubrikerna komma.
Besvikelsen var påklistrad.
Det svenska bidraget snuvades på sina Oscarschanser.
Det var ungefär lika förvånande som att glöggen smakar sött.
På Netflix julparty i Hollywood nyligen kom jag i samspråk med några award consultants.
Det är en yrkeskategori som låter viktigare än den är, men som avgör mer än man vill erkänna.
De liknar sig vid säsongsjobbare. Deras arbetsår börjar i september och slutar när galorna är över.
På pappret är uppgiften enkel: se till att rätt filmer syns.
Inte nödvändigtvis de bästa. De mest synliga.
Vem som hade hand om det blågula hoppet ”Eagles of the republic” är oklart. Så osynlig var marknadsföringen för Tarik Salehs i grunden rätt hyggligt mottagna drama.
Inte ens konsulterna sa sig ha sett något, och då hade åtminstone en av dem arbetat med svenska produktioner tidigare (jag nämner det eftersom amerikaner fortfarande envisas med att blanda ihop Sverige och Schweiz).
Hemma pratar vi gärna om kvalitet. Om integritet. Om att filmen ska tala för sig själv. I Hollywood räcker det inte ens till för att bli inbjuden till samtalet.
Vad den svenska osynligheten beror på kan man spekulera i hur länge som helst. Men en sak är glasklar: budgeten avgör vem som får vara med och tävla. Mest pengar ger störst muskler. Resten är romantik.
I år har vi bombarderats av reklam för ”Sentimental value”, Joachim Triers hyllade drama med Stellan Skarsgård.
I dag finns filmen på varenda lista över storfavoriter. Det beror delvis på ett varmt kritikerbemötande, men framför allt på att det funnits resurser att arrangera visningar, iscensätta samtal, piska upp intresset och låta internationellt kända skådespelare agera draglok.
På lyxhotellet Four Seasons i Beverly Hills arrangerades nyligen en middag i samband med en visning av ”Belén”, abortdramat som representerar Argentina i Oscarsracet.
Middagen var en i raden av aktiviteter för jurymedlemmar i olika branschföreningar.
I tisdags offentliggjordes Oscarsakademins kortlista. Högst upp bland de internationella kandidaterna fanns Belén (uppbackad av stenrika Amazon).
På middagen stötte jag på Gaston Zilberman, en ung filmmakare från Argentina som efter att ha gjort kortfilmen ”Qotzuni” kastats in i maskineriet.
Han log, ryckte på axlarna och sammanfattade kort sin Hollywoodutbildning:
”Jag har lärt mig en sak efter att ha varit här. Det är inte den bästa filmen som vinner.”
Det är den som har råd att hålla sig kvar i racet längst.
