Ensam stjärna jagar tågluffande dottern

George Clooneys nya saknar något lite råare

Minna Höggren

helskärm

Jay Kelly

Regi Noah Baumbach, med George Clooney, Adam Sandler, Greta Garwig, Laura Dern.

FILMRECENSION. George Clooney spelar huvudrollen i ett porträtt av en filmstjärna som blickar bakåt i sitt liv.

Men det blir netflixierade tårar som drunknar i toscanskt solljus.

DRAMAKOMEDI. Det är svårt att tänka sig att samma regissör som gjort fenomenala ”Marriage story” och ”Frances Ha” också gjort ”Jay Kelly.”

Noah Baumbach har i flera av sina tidigare filmer lyckats skildra konflikten mellan konsten och kärleken som ibland tycks stå i motsatsförhållande. Men medan de två förstnämnda filmerna är ömsinta och får en att se på världen med en ny blick, är den sistnämnda i mångt och mycket det motsatta.

George Clooney spelar den framgångsrika skådespelaren Jay Kelly som har en lång karriär bakom sig. Den yngsta dottern Daisy (Grace Edwards) ska visserligen lämna hemmet för college och det senaste äktenskapet med en handmodell har gått i stöpet. Men utöver det går det rätt bra nu. Managern Ron, som spelas av Adam Sandler, är när som helst redo att komma till undsättning.

Och även om Kelly ibland känner sig ensam omges han ju alltid av människor som vill honom väl och som tjänar bra med pengar på det.

Vill knyta an till sina döttrar

När Kelly får höra att regissören som såg till att hans karriär tog fart har dött, stöter Kelly på sin gamla rumskompis från teaterskolan som länge drömt om att konfrontera honom. Trots att kompisen som nu är barnterapeut var mer lovande när de var yngre lyckades Kelly sno åt sig både hans tjej och karriär.

Mötet med det förflutna får Kelly att reflektera över sina relationer och det är då han bestämmer sig för att försöka knyta an till sina döttrar igen. Han packar väskan och fyller privatplanet med sitt entourage för att hijacka Daisys tågluff i Europa.

helskärm

Filmen varvas mellan nutid och dåtid. Minnen från en casting, en begynnande kärlek och ett samtal med den nu avlidna regissören som bönar om att Kelly ska vara med i hans sista film. Han behöver ett namn, men Kelly säger nej.

Det som hade kunnat bli en känslosamt laddad film om både manlig vänskap och generationer av frånvarande fäder som värdesatt det stora livet framför det lilla, förvandlas till en rätt ointressant feelgood.

Som sämst är det när Kelly hänförs av vanliga människors liv på ett tåg mellan Frankrike och Italien. Visst finns det spår av Baumbachs sällsynta känsla för mellanmänskliga relationer, och fyndig dialog. Men det råa som fanns i till exempel ”Marriage story” är i ”Jay Kelly” helt utbytt till netflixierade tårar som drunknar i det toscanska solljuset.

Vill göra lite av varje

Ett annat problem med den över två timmar långa filmen är att den försöker göra lite av varje. Dels underhålla med Sandlers komiska tajming. Dels synliggöra berömmelsens enorma dragningskraft och kommentera filmbranschens villkor.

Men i slutet får varken kollegorna som ägnat sina liv åt Kellys framgång, eller döttrarna någon riktig upprättelse. Under resans gång försvinner en efter en i teamet eftersom de vet att relationen med Kelly är transaktionell.

När Jay Kelly försöker få sin familj att dyka upp på en italiensk filmfestival där hans skådespelarinsats ska prisas försöker den äldre dottern få Kelly att förstå att det som betyder något för honom kanske inte betyder detsamma för andra. Hon har försökt få med honom till en psykolog utan större framgång så nu sitter han på ceremonin hand i hand med sin manager, berörd av att se sin egen filmkatalog (filmer som Clooney faktiskt spelat i) och nöjer sig med minnet av sina döttrars närvaro.

Kanske har Noah Baumbach likt huvudkaraktären i hans film blivit för framgångsrik för sitt eget bästa. Hans fru Greta Gerwig spelar visserligen en mindre roll i filmen så det verkar inte vara på bekostnad av kärleken. Men helt klart på bekostnad av sitt eget konstnärskap.

Visas på bio, finns på Netflix från 5 december.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.