Bananas biopic om Robbie Williams
”Better man” – en lite gimmickartad traumakavalkad
Publicerad 2024-12-23
Better man
Regi Michael Gracey, med Robbie Williams, Jonno Davies, Steve Pemberton, Alison Steadman, Kate Mulvaney
FILMRECENSION. En kreativt bananas biopicmusikal, med huvudpersonen Robbie Williams i form av en animerad schimpans.
BIOPIC. Behövs en Robbie Williams-biopicmusikal med huvudpersonen i form av animerad schimpans, ett år efter en riktigt bra dokumentärserie där verklighetens Williams ligger i sängen och kommenterar klipp från tre decennier i det obehagligt starka rampljuset – och svarar "Gary Barlow" när dottern kryper ner bredvid honom och frågar vem han brukade hata mest i Take That? Absolut inte.
"Better man" må vara knäppare, men den är också klart sämre än Netflix "Robbie Williams". Å andra sidan, definitivt bättre än Take that-musikalfilmen "Greatest days" från häromåret.
Serien börjar med att stjärnan nattugglar i sitt hus och inte kan sova för att tankarna virvlar runt i huvudet. Han har kommit ut på andra sidan de omskvallrade drogerna och depressionerna, men menar själv att han sitter fast i det förflutna. Känslan efter sista avsnittet är att han lyckats ta sig loss och är på en betydligt bättre plats i livet.
Ändå är det nästan bara i det mörkaste förflutna som den självbiografiska "Better man" nu utspelar sig – och han har själv summerat filmen som en "greatest hits av hans trauman, för TikTok-generationen". Varför TikTok-generationen just nu skulle vara i behov av en biopic om just Robbie Williams är oklart, men en mer träffsäker formulering än så är svår att komma på.
Det börjar med skolgårdstraumat när alla tycker att lilla schimpans-Robert är en nolla, fortsätter med att pappan (Steve Pemberton) skippar Roberts skolmusikal, checkar ut från familjen och lämnar ett stort svart bekräftelsehål efter sig.
Sedan tas 15-åriga ap-Robert ut till pojkbandet Take That, blir "Robbie" och måste tackla alldeles för tidig megaberömmelse i en tid när stjärnornas psykiska hälsa stod långt ner på priolistan och de brittiska tabloiderna var ännu grymmare än vad de är i dag.
På många sätt är "Better man" en ordinär biopic: från de första sångtonerna rasslar det snabbt vidare till upptäckt, skrikande horder, sex, fest, trasiga förhållanden, slitningar inom gruppen och rekordartad solokarriär. Topparna och raset till den absoluta botten. Apan är en kokainberoende alkoholist vid 21 års ålder.
Stundtals blir "Better man" också ovanligt mörk för genren, och filmen är tydligt skapad under ett paraply av huvudpersonens självhat och drift att utmåla sig själv i ful dager. Samtidigt är delar nästan barnsfilmsförenklat sentimentala och på gränsen till irriterande självömkande. Slutet lämnar också en fadd och sorglig smak av en pojkes hopplöst förlåtande bekräftelsebehov. Kanske är det meningen, men det drar också ner.
Med det sagt är apans relation till sin stöttande farmor (Alison Steadman) både genuint rörande och hjärtslitande, och flera av musikalnumren är så spektakulära, kul och kreativt bananas att det är värt ett biobesök. Skådespelaren Jonno Davies ger fint liv till Williams showande kropp, Williams själv står för sången och effekterna håller hög klass.
Ändå bidrar det snabba tempot i kombination med avsaknaden av de stillsamma självinsikterna från dokumentärserien till känslan av en lite grabbig och gimmickartad greatest hits-kavalkad sprungen ur någon – regissören Michael Gracey, som tidigare gjort charmiga "The greatest showman" – som marinerat i alternativa musikvideor från tiden runt millennieskiftet.
Som nästan alltid med den här genren vill man efteråt hellre googla riktiga klipp, bilder och intervjuer. Det är inte minst tydligt i Netflix-serien att Robbie Williams verklighet överträffar dikten.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.