Slö och dum slasher med bekant fiskargubbe
”I know what you did last summer” är ute på djupt vatten
Publicerad 2025-07-18
I know what you did last summer
Regi Jennifer Kaytin Robinson, med Madelyn Cline, Chase Sui Wonders, Jonah Hauer-King, Jennifer Love Hewitt, Freddie Prinze Jr.
FILMRECENSION. Fiskargubben med mördarkrok är tillbaka på biograferna.
Men, som Jennifer Love Hewitt säger i filmen, nostalgi är överskattat.
RYSARE. Jag minns vad jag gjorde sommaren 1997.
Jag var 21 år och såg den första versionen av den här filmen på bio. Efter det ryckte jag på axlarna och gick vidare med mitt liv.
Konsensus för nära 30 år sedan var följande: ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren” var en medelmåttig slasher skriven av Kevin Williamson som precis hade haft en monsterhit med ”Scream” och nu levererade något som gick lite i samma stil, fast sämre.
Även om filmen gick bra på biograferna den sommaren tror jag inte att någon har ändrat åsikt, eller att det fanns något större sug efter en nyinspelning, eller en ”legacyquel”, som det här kallas. Det är den nya termen för en slags blandning av uppföljare och nyinspelning som har ungefär samma story som originalet men blandar rollistan med gamla och nya rollfigurer.
Kör som dårar
Handlingen utspelas i samma lilla kuststad som i första filmen. Ett nytt gäng av tonåringar är ute och kör som dårar på de ensliga vägarna längs kusten. Precis som för 30 år sedan ställer de till det och en oskyldig person dör.
De lovar varandra att hålla det hemligt och låta polisen tro att det var enbart en olycka.
Men ett år senare sker det första mordet som skvallrar om att någon inte tänker låta ungdomarna komma undan.
Så småningom träder bekanta ansikten in i handlingen. De har blivit grånade, men har ändå mer karisma än någon av nykomlingarna i rollistan. Julie James (Jennifer Love Hewitt) blev en lärare efter händelserna i första filmen; liksom exet Ray Bronson (Freddie Prinze Jr), som driver en bar, har hon inte riktigt kommit över 90-talets blodbad.
Hewitt är faktiskt en av filmens piggare ingredienser. 1997 var hon en söt flicka som jagades av en mördare. 30 år senare är det tydligt att decennierna har gett Julie mognad, mod och självsäkerhet, medan Ray mest har samlat rynkor, inte så mycket pondus.
En drömsekvens med Sarah Michelle Gellar, som också var med i originalet, är också kul att se.
Saknar spänning och kreativitet
Men det går inte att blunda för det faktum att hela projektet är ute på djupt vatten, med en story som känns både dum och slö. Mordscenerna saknar spänning och kreativitet. Och en bonusscen under eftertexterna gör en mer irriterad än sugen på mer.
När Julie säger att ”nostalgi är överskattat” i filmen är det som att manusförfattarna omedvetet kanaliserar sitt eget ointresse. De skulle ha lyssnat på sig själva.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.