Skräckdockan måste hitta tillbaka till mörkret
För mycket mys i nya ”M3gan”
Publicerad 2025-06-27
M3gan 2.0
Regi Gerard Johnstone, med Allison Williams, Violet McGraw, Amie Donald, Brian Jordan Alvarez, Ivanna Sakhno.
FILMRECENSION. Skräckdockan M3gan är tillbaka i en uppföljare som känns större, mer actionladdad... och tråkigare.
Den här filmserien måste börja omfamna mörkret igen.
THRILLERKOMEDI. Ibland är det ett misstag att välja en ny väg.
Den första ”M3gan” kom för två år sedan och var en pigg skräckkomedi om robotteknikern Gemma (Allison Williams). Hon skapade en kompis åt sin systerdotter Cady (Violet McGraw), som var traumatiserad efter att ha förlorat sina föräldrar i en olycka. ”Kompisen” kom i form av en verklighetsnära android, M3gan, som tog på sig rollen som Cadys beskyddare – så pass mycket att hon dödade vem som helst som hon uppfattade som det minsta hot mot flickan.
En smart uppdatering av ”Den onda dockan”, men dessutom var M3gan en filmtekniskt imponerande skapelse. En barnskådespelares utseende smälte samman med digitala effekter och en lite äldre skådespelares röst. Resultatet var både trovärdigt och kusligt.
Saknar sin kropp
När vi nu återkopplar med Gemma och Cady ser de till att hålla den uppkäftiga M3gan under kontroll. Dockan saknar sin kropp, men är ändå själsligen närvarande. Gemma kämpar för större kontroll av AI-teknologin, men onda krafter har skapat en ny dödlig docka kallad Amelia, som kan användas för militära syften.
Amelia tycks ha blivit självmedveten och utgör ett stort hot. Kanske kan M3gan bistå, men då kommer hon att behöva sin kropp igen.
Uppföljaren byter genre. Visst stänker här lite blod ibland, men bara diskret och ganska familjevänligt. Den genomskinliga satiren är ungefär som i ettan, med sina varningar om att lita på tekniken för mycket, men rysningarna har ersatts av action.
Varken den biten eller intrigerna kring Amelia höjer ens puls. Nyhetens behag har försvunnit, även om den utsuddade gränsen mellan skådespelare och android är like skickligt utförd som i originalet.
Kommer närmare varandra
Williams tillbringar större delen av filmen med att vara tråkig. Inte hennes fel, det är regissören och manusförfattaren Gerard Johnstone som mest låter Gemma stå vid sidan om med armarna i kors och säga ”nej, så kan vi inte göra”.
Det förändras mot slutet, då hon och M3gan kommer närmare varandra på ett oväntat sätt, vilket ger Williams en chans att både slåss och åkalla sin inre skräckdocka.
Men till sist blir det för mycket mys mellan mordisk android och skapare, trots en rolig scen med Kate Bush-vibbar. Jag tror att suget efter att filmserien, med dess udda familj, ska bli en slags ”Mission: Impossible”, eller rent av ”Spy kids”, är extremt begränsat.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.