Svettigt när tv-gäng blir vittnen till terrorattack
Pulshöjande skildring av mörkret under München-OS
Publicerad 2025-04-03
September 5
Regi Tim Fehlbaum, med Peter Sarsgaard, John Magaro, Ben Chaplin, Leonie Benesch.
FILMRECENSION. När du bevittnar en historisk terrorattack genom kameror som sänder live går pulsen upp direkt.
Inte bara för att du inte har en aning om hur det här ska sluta.
Utan också för att din moraliska kompass kommer att prövas inför en hel värld.
DRAMATHRILLER. Terrorattacker sker världen runt. Somliga av dem blir inte mycket mer än en notis. Andra välter skyskrapor i New York och världen blir sig inte lik igen.
Det som hände under sommar-OS i München 1972 har gått till historien som en svart fläck i spelens historia.
Det blev palestinska Svarta septembers mest uppmärksammade illdåd, ledde till att flera europeiska länder skapade permanenta antiterrorstyrkor i sina polisorganisationer samt att Israels underrättelsetjänst Mossad ägnade många år åt att leta efter och döda männen som låg bakom blodbadet i München.
Den här tyska filmen handlar inte om terrordådet i första hand, utan vad som hände bakom kulisserna bland ett gäng amerikanska sportjournalister som bevakade OS för tv-kanalen ABC och råkade få gisslansituationen i knät.
Som den här filmen skildrar det, i ett Oscarnominerat manus av Moritz Binder, Alex David och regissören Tim Fehlbaum, vägrade sporten släppa ifrån sig storyn till nyheterna.
I stället fortsatte de hålla i bevakningen och fungerade som redaktörer åt dels Jim Kay, nyhetsankaret som satt i OS-studion hemma i USA, dels reportern Peter Jennings som befann sig i ett hotellrum i närheten av dramat.
Offren: judar i det en gång nazistiska Tyskland
Tillsammans skrev de tv-historia med direktsänd terror som höll tittarna klistrade vid tv-apparaten. Dramat hade allt. Offren var judar, på plats i det en gång nazistiska Tyskland, endast 30 år efter Förintelsen. Ledaren för terroristerna kittlade fantasin, en mystisk typ klädd i vitt, med en stor hatt som nästan dolde ansiktet.
Den tyska polisen verkade handfallna inför hur de skulle lösa situationen. Och de ansvariga för OS visste inte om de skulle låta tävlingarna fortsätta eller inte.
Filmen introducerar en ung tysk kvinna, Marianne, som arbetar med de amerikanska journalisterna som översättare. Hon blir till stor praktisk hjälp, men också deras väg in i det tyska psyket. Skuldkänslorna efter kriget. Viljan att visa upp sig som en mogen demokrati.
Hon spelas med en sympatisk beslutsamhet av Leonie Benesch, som tittare kanske känner igen från tv-serien ”Babylon Berlin”. Bland amerikanerna utmärker sig John Magaro, som spelar chefen för kontrollrummet. Det är hos honom som några av de svåraste etiska besluten hamnar. Vad ska man berätta för tittarna och när? När vet man att det man berättar stämmer?
Varvar skickligt med arkivmaterial
Luftkonditioneringen slutar fungera i det där kontrollrummet, så svetten lackar bokstavligen. Och det blir spännande. Filmen varvar skickligt dramat med en generös mängd arkivmaterial ur verkligheten, som blir ett naturligt inslag.
Men är det spännande framför allt för att jag är journalist?
Det är inte säkert att en bred publik uppskattar den klaustrofobiska rullbandsnostalgin i kontrollrummet och korridordiskussionerna när hela det omvälvande dramat utspelas i världen utanför. Allt det som vi såg i mer rafflande filmer som Steven Spielbergs ”München” (2005) och dokumentären ”En dag i september” (1999).
Men ”September 5” förtjänar en guldstjärna för sin trovärdighet.
Visas på bio från i morgon, 4 april.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.