Okritiskt men smittande om Dansbandsveckan
Hela historien om en folkfest av sällan skådat slag
Publicerad 2025-06-06
Dansbandsveckan
Regi Matz Eklund.
FILMRECENSION. Tusentals danssugna samlas varje år i Malung.
Här får vi historien om hur allt började.
DOKUMENTÄR. Under 1960-talet var Malung i Dalarna, med cirka 7 000 invånare, centrum för all skinnproduktion i Sverige. Över 400 företag i branschen. Nu finns ett kvar. Sedan mitten på 1980-talet är orten i stället känd för Dansbandsveckan som äger rum vecka 29 varje år. Sju sommarkvällar. Sex dansbanor. 82 olika dansband. Campingen fylls av 3 000 husvagnar. Över 50 000 danssugna besökare.
Om någon ska skildra detta är det väl Matz Eklund, som har gjort flera filmer om dansbandskulturen. Bland annat fina ”Dansbandstjejer” (2021), närgångna porträtt av sångerskorna i Martinez, Drifters och Callinaz.
Många tjejer på plats
Här får vi hela historien. Hur Bertil Elfström drog igång alltihop för att få in pengar till den lokala fotbollsföreningen. Man ordnade en turnering i damfotboll. Med många tjejer på plats, kommer även männen, resonerade man. Och kunde man sjunga visor i Västervik under en vecka, kunde man väl dansa i Malung.
Det blev succé. Är numera en folkfest av sällan skådat slag.
I filmen möter vi arrangörer och annan lokalbefolkning, artister, Tony Irving och Bert Karlsson och, naturligtvis, massor av besökare. Bakgrundsmusiken har ett överflöd av dansbandshits.
Välbekant för många
Här skildras en värld som är välbekant för många på svenska landsorten. I Malung är det bara mer av alltihop på en och samma gång.
En okritisk skildring, visst. Men det finns nog inte så mycket att kritisera kring en folkfest som bara tycks göra alla glada.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.