Tragiskt, svart – men även lekfullt och roligt
Animerat för en vuxen publik i ”Memoir of a snail”
Publicerad 2025-02-28
Memoir of a snail
Regi Adam Elliot, med röster av Sarah Snook, Kodi Smit-McPhee, Jacki Weaver, Eric Bana.
FILMRECENSION. Här må finnas en tam snigel som heter Sylvia.
Men den här animerade filmen är absolut inte för barn.
ANIMERAD SVART KOMEDI. Grace Pudel har precis tagit farväl av sin bästa vän. Nu sätter hon sig och berättar sitt livs historia för sin tama snigel Sylvia.
Muntert är det inte. Grace växte upp tillsammans med sin tvillingbror Gilbert i 70-talets Melbourne. Mamman dog vid förlossningen och nu uppfostras de av sin pappa, den franske jonglören Percy som har blivit alkoholiserad efter en olycka.
En dag dör han i sömnen och tvillingarna skickas till olika fosterhem. Gilbert hamnar hos en religiös sekt där han behandlas illa, medan Grace tas om hand av ett snällare par... men deras fokus ligger på att vara swingers.
Bisarra upplevelser, fantastiska personer
Roligare kan man ha det. Men vi som sitter i publiken har ofta väldigt kul åt den svartsynta och tragiska humorn i filmen. Trots misären är man nyfiken på vad som ska hända härnäst i Graces liv. Hon må uppleva det som grått och drar sig in i sitt skal (därav det stora intresset för sniglar), men det är ändå rätt så färgstarkt tack vare de bisarra upplevelser hon genomlider och de fantastiska personer hon möter.
Som Pinky, den äldre donnan som blir Graces närmaste vän. Pinky har inte heller glidit fram på en räkmacka, men vid det här laget ger hon blanka fan i vad andra tycker. När Graces fosterföräldrar blir nudister på heltid är det Pinky som fungerar som Graces mentor.
Skådespelarveteranen Jacki Weaver ger liv åt den sköldpaddsliknande tanten. Detsamma kan sägas om ”Succession”-stjärnan Sarah Snook, som tar till ett trevande, dystert men älskvärt röstläge för att fånga Grace.
Att rollfigurerna är så lyckade har förstås även med filmens stil att göra. Regissören Adam Elliot har skapat en egen genre som han kallar ”clayography”, en ordlek som kombinerar ”biografi” med ”lera” på engelska. Animationen är gjord i lera, med stop-motionteknik, precis som i ”Wallace & Gromit”-filmerna. Och här finns lekfullhet och en värld som känns unik, full med härliga små detaljer.
Ljuvlig balans av svärta och skratt
Att filmen är inspirerad av regissörens verkliga liv känns en smula oroväckande, men vi får vara tacksamma för att det gav bränsle till en så pass bra film. Elliot hittar verkligen en ljuvlig balans av svärta och skratt.
Budskapet går rakt in i hjärtat. Pinky tar till ett klokt Kierkegaard-citat: vi lär oss av livet genom att blicka bakåt, men vi kan bara leva det genom att röra oss framåt.
Inte för barn, nej. Men kanske sitter filmen rätt för en publik av unga vuxna.
Filmen har biopremiär fredag 28 februari.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.