Vackert och rörande slut på Downton Abbey
Maggie Smith saknas – men det är ändå värdigt
Publicerad 2025-09-11
Downton Abbey: The grand finale
Regi Simon Curtis med Michelle Dockery, Elizabeth McGovern, Hugh Bonneville, Laura Carmichael.
FILMRECENSION. ”Downton Abbey” utan Maggie Smith är lite som “Sex and the city” utan Samantha Jones. Kronjuvelen och knivsudden är borta och det märks.
Trots det får vi ett värdigt avslut på den folkkära tv-serien.
DRAMA. Det är sommarlov, på tv:n har Rapport precis avslutats och nu rullar introt till ”Downton Abbey”. Hela familjen är samlad. Jag var i tonåren och ville egentligen hellre gå på någon fest. Ändå satt man där, skamligt insatt i vilken stilig britt som skulle bli lady Marys nästa älskare.
Det är i alla fall mitt första minne av den brittiska tv-serien, som hade premiär för femton år sedan. Detta, och att det var en av få gånger som min annars rätt allvarsamma morfar skrattade högt och ärligt. Förmodligen åt någon sylvass replik från den buttra butlern Carson (Jim Carter) eller Violet Crawley (Maggie Smith).
“Downton Abbey: The grand finale” är den tredje och sista långfilmen om den aristokratiska familjen Crawley och deras tjänstefolk. Liksom i tv-serien och de tidigare filmerna betonas även här spänningen mellan det gamla och det nya.
Det är 1930-tal och förändringarna är mer framträdande än någonsin. Inte på alla fronter dock. När lady Marys (Michelle Dockery) skilsmässa görs offentlig blir hon en social paria. Hon slängs ut från en societetstillställning där den kungliga familjen strax ska dyka upp. Kungligheterna kan ju omöjligt vistas i samma rum som en frånskild kvinna!
Ekonomiska problem
Förutom denna offentliga skandal är det två fullspäckade timmar som erbjuds. Familjen drabbas av ekonomiska problem (fast inte så det märks direkt), Violet Crawley är död och familjens överhuvud, Robert Crawley (Hugh Bonneville), börjar fundera på att låta dottern Mary ta över godset. Den förtjusande kokerskan mrs Patmore (Lesley Nicol) ska även hon pensionera sig och lämna över stafettpinnen till en yngre generation. Ett lugnt liv väntar henne tillsammans med sin make. På ett oskyldigt sätt påpekar hushållerskan mrs Hughes (Phyllis Logan) att Patmores kommande äktenskapliga plikter (i sängkammaren, underförstått) kommer att vara fantastiskt roliga.
Kort och gott kan man säga att 1930-talet för hushållet Crawley är en tid av avslut och pånyttfödelse. Konflikterna gås tyvärr aldrig riktigt in på djupet med, utan avhandlas lätt och luftigt och är över på några minuter. På gott och ont.
Sättet som de samhälleliga och personliga förändringarna skildras på blir efter ett tag lite övertydligt och tjatigt. När gestalterna upprepat meningar såsom “Det är nya tider nu” eller “Tiderna förändras” med uppspärrade ögon och glansig blick, för vad som känns som hundrade gången, blir det svårt att inte himla lite med ögonen. Det bankas in i huvudet på åskådaren lite väl mycket. Nästan varje storyline i filmen präglas av scener med chockade miner och flämtningar så fort manschettknapparna inte är rätt knäppta, eller liknande.
Ibland görs det dock snyggt och komiskt, som när Robert får dåndimpen under en lägenhetsvisning med Mary. Han, som alltid huserat ett herrgårdsslott, har lite svårt att förstå konceptet. Vid andra tillfällen vill man likt honom bara utbrista, “Skicka vidare portvinet innan vi börjar gråta!”, som han gör under ett sentimentalt ögonblick med svärsönerna efter en middag.
Saknad efter Maggie Smith
Men trots att det blir tjatigt så vägs det hela upp av ett vackert slut, som riktigt sätter punkt för familjen Crawley. Det är ett avslut som med stor sannolikhet kommer att beröra trogna fans.
Det känns faktiskt riktigt tråkigt att berättelsen om “Downton Abbey” har nått sitt slut. Saknaden efter Maggie Smith, som gick ur tiden förra året, är alltför stor. Nu blir det desto mer påtagligt vilken stor betydelse hon hade för serien, och därför känns det på sin plats att denna film är den sista om Downton-gänget.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.