”Biodlaren” surrar på – tills den ibland sticker till
Filmen är som doppad i honung
Publicerad 2026-04-16 09.02
Biodlaren
Regi Marcus Carlsson med Adam Lundgren, Hedvig Nilsson, Marika Lindström, Linnéa Cart-Lamy.
FILMRECENSION. I ”Biodlaren” möts sommaridyll och sorg i ett lågmält familjedrama där tystnaden mellan far och dotter säger mer än orden.
Förlustens efterdyningar skildras med en stillsam värme.
DRAMA. Marcus Carlssons nya långfilm bjuder på en värmländsk sommaridyll med svärta.
Vi befinner oss i Åmotfors och följer biodlaren Olof (Adam Lundgren). En tafatt pappa och änkling, vars relation till tonårsdottern Lise (Hedvig Nilsson) är spänd sedan moderns död.
Gång på gång gör han klumpiga försök att nå fram till henne, vilket bara gör saken värre. Hon bor ibland hemma hos Olofs syster, för att komma ifrån faderns försök till försoning och en daltande farmor.
Blodiga upphostningar
”Biodlaren” är en film som surrar på lugnt, likt bina i bikuporna. Ibland sticker den till, exempelvis vid Olofs blodiga upphostningar som ytterligare stänker ner den redan spända atmosfären.
Men trots de mörkare elementen är filmen som doppad i honung, präglad av en slags mjuk trygghetskänsla. Den vackra värmländska naturen, det varma ljuset och färgerna. Den lokala, gemytliga baren där alla tycks känna varandra och ungdomarnas epadunk. Övertygande skådespelare får det att kännas som att det är riktiga människor vi följer, att det känns levande.
Olofs oklara kärleksaffärer som aldrig riktigt fullbordas utanför det köttsliga fulländar hans karaktär, att han aldrig riktigt når fram.
Tappar fokus
Men trots att den stillsamma rytmen klär filmen blir den stundtals mer stillastående än fördjupande och tappar fokus. I grunden är det ett finstilt familjedrama som på ett annorlunda sätt skildrar sorg och vad det gör med människor.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.