Personlig och löftesrik debut från Waterbaby
Publicerad 2026-03-06
ALBUM Stockholmska Waterbaby blandar ihop r’n’b, pop och folk till en lågmält intensiv debut som andas potentiellt internationellt genombrott.
Waterbaby
Memory be a blade
Sub Pop/Playground
POP Waterbaby, eller Kendra Egerbladh som den svensk-gambianska 28-åringen från Stockholm egentligen heter, hördes först som körsångerska bakom Seinabo Sey och framför allt jämte kompisen Hannes i fyra år gamla hitduetten ”Stockholmsvy”.
Det säger också något om något att den fina första ep:n ”Foam” från 2023 släpptes av amerikanska kvalitetsbolaget Sub Pop och att det är lättare att hitta intervjuer med Waterbaby i kredibla utländska magasin som The Face eller Dazed & Confused än i svenska medier.
Långt innan det här debutalbumet har hon utropats som som ett av svensk pops internationella hopp, och jag blir inte förvånad om en större publik väntar runt hörnet.
För det hon gör på ”Memory be a blade” är lika sympatiskt svårkategoriserad som avväpnande intim och modern pop.
Musik sitter djupt rotat i familjen. Gammelmorfar var ”Två och en flygel”-bekante jazzpianisten Berndt Egerbladh, via en konsertbokande släkting upptäckte Kendra afrobeat och latinpop och föräldrar och syskon fyllde hemmet med hiphop, soul och indierock. Som barn sjöng hon såväl klassiskt som gospel i körer. Själv säger hon att både r’n’b-mannen Usher och folksångerskan Vashti Bunyan är tongivande influenser.
Intressant nog känns det som att allt det där på ett eller annat sätt hörs i de åtta låtarna på albumet.
Precis som på Hannes debutalbum är det Marcus White som producerar och den James Blake/Bon Iver-doftande vurmen för att plocka bort och koka ned går igen här. En ensam pianoslinga, som i ”Beck n call”, eller en simpel ackordgång på akustisk gitarr, som i ”Minnie”, räcker för att bära en hel låt när så mycket uttryck finns i rösten.
Vid behov kryddar Waterbaby med sobra stråkar, en stilla tvärflöjt, försiktiga trummor eller lite blås. Över det improviserar hon lika lågmält som nyanserat fram sina texter om hjärtesorg och vikten av att släppa taget. Sjunger stämmor med sig själv och låter små harklingar vara kvar i såväl titellåten som den delvis a cappella-sjungna ”Minnie too”. Lånar vid behov in lillebror Ttoh för att sjunga några rader.
Allt skapar en på samma gång lika lekfull som fokuserad och bitvis närmast demo-lik stämning som det är väldigt lätt att trivas i.
Waterbaby har sagt att hon känner att det finns ett ”Kendra-format hål i världen” som hon vill fylla.
”Memory be a blade” låter som en alldeles strålande början på det projektet.
BÄSTA SPÅR: ”Beck n call”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik