En härlig heavy metal-pionjär har lämnat oss
KRÖNIKA Heavy metal-himlen har fått en ny ängel, klädd i läder och med en basker på huvudet.
Pionjären Ragne Wahlquists plötsliga bortgång, bara några dagar in på det nya året, är en stor sorg för svensk hårdrock.
”The guitar is my sword, I'll fight 'til I die / Rock'n'roll is my lord 'til the very last sigh.”
Ragne Wahlquists textrader från låten ”The guitar is my sword” och albumet ”Death or glory” ekar i huvudet när jag nås av det tunga beskedet att han har gått bort. Och jag finner viss tröst i att sångaren och gitarristen i Heavy Load – Sveriges första heavy metal-band – levde som han lärde. Beväpnad med en flying V-gitarr kämpade Ragne för konsten, kulturen och rocken. Ända in i det sista.
Ragne växte upp på Östermalm i Stockholm tillsammans med lillebror Styrbjörn Wahlquist i ett hem fyllt av musik, litteratur, konst och poesi. Pappan spelade piano och sjöng varje dag och det dröjde inte länge innan musikintresset smittade av sig på bröderna. Ragne visade sig vara en naturbegåvning och vid 13 års ålder kunde han spela piano, fiol, trumpet och akustisk gitarr.
Inspirerad av rocken som växte fram under 60-talet införskaffade Ragne en begagnad elgitarr från Hobbex-katalogen. Hemma i pojkrummet skrev han lustfyllda låtar om hungrig kärlek och romantiska nätter ("troligtvis inte självupplevda”, enligt Styrbjörn).
Deep Purple, och då i synnerhet låten ”Highway star”, blev Ragnes stora musikaliska uppvaknande. I mitten av 70-talet bildade han Heavy Load tillsammans med Styrbjörn och genom musiken fick bröderna utlopp för sin fascination för brittisk hårdrock, vikingar och nordisk mytologi.
Men de arbetade i motvind. Bröderna möttes av en musikbransch där progg var hårdvaluta och många febrade över fenomen som punk och disco. Hård rock stod lågt i kurs, men Ragne och Styrbjörn vägrade att rätta in sig i ledet. Efter att ha fått nobben av flera skivbolag, som självsäkert hävdade att rocken var död, spelade de på egen hand in debutalbumet ”Full speed at high level” 1978. Tillsammans med de två efterföljande skivorna lade debuten grunden till svensk heavy metal och subgenren som senare kom att kallas viking metal.
Det blev aldrig några försäljningssuccéer för Heavy Load, men bandet släpade med sig sina Marshall-förstärkare och sitt hemmasnickrade artilleri av pyroteknik till fullsatta folkparker. Genom åren växte en ovanligt lojal följarskara fram. Ragnes episka berättelser om svärdslingande nordmän och jakten på självständighet spreds och berörde människor världen över.
Tillsammans drev Ragne och Styrbjörn också studion Thunderload Studios där bland andra Candlemass, Morbid och Yngwie Malmsteen spelade in skivor på 80-talet.
Plötsliga medlemsavhopp och en förödande översvämning i studion fick Heavy Load-maskineriet att stanna upp. Efter millennieskiftet lade Ragne musiken på hyllan och påbörjade studier inom marknadskommunikation. Senare kom han att jobba som gymnasielärare.
2016 förändrades allt när Styrbjörn åkte ner till Grekland och festivalen Up The Hammers för att ta emot en hedersmedalj å Heavy Loads vägnar. Fansens enorma vördnad inspirerade bröderna att damma av instrumenten och påbörja bygget av en ny inspelningsstudio.
2017 inleddes ett nytt kapitel i Heavy Loads historia när de spelade på den tyska festivalen Keep It True. Det var bandets första framträdande på 33 år. Året därpå uppträdde de på Sweden Rock Festival inför en publik som välkomnade dem med öppna armar. Ragnes varma leende lyste upp området framför scenen.
Reinkarnationen av Heavy Load och den förnyade kontakten med fansen blåste nytt liv i Ragnes skaparlust och kreativitet. I samband med släppet av skivan tillika styrkeprovet ”Riders of the ancient storm” (2023) debuterade han som författare med ”Metallens sång”, första delen i en romanserie om vikingafolket Wahlgaard.
Ragne, som nästa vecka skulle ha fyllt 70 år, hade fler skivor, turnéer och böcker i sig. Samma dag som hans hjärta slutade slå arbetade han på en ny låt. Heavy Load var mitt uppe i inspelningarna av sitt femte album, som nu kommer att färdigställas av de andra i bandet.
Jag hade det stora nöjet att träffa Ragne flera gånger, och jag lärde känna en ödmjuk och ömsint man med skarpt intellekt och ett genuint intresse för andra människor. En man som såg musik och skapande som en källa till gemenskap och ofta bjöd över musiker och branschmänniskor till inspelningsstudion för kaffe och kanelbullar. En rar raritet. Inte konstigt att självaste Phil Lynott (Thin Lizzy) gick med på att lägga bas på ”Free” till albumet ”Stronger than evil” 1983.
Heavy metal-pionjären lämnar ett stort tomrum efter sig men hans röst och riff lever vidare. Här och i Valhall.
4 tips: svensk rock och metal som gör den mörka tillvaron ljusare
Nostalgisk rock med nerv och vemod
Värmländska Children Of The Sün gör världen till en vackrare plats. Arvika-sextettens tredje album ”Leave the ground, greet the end” bjuder på ett böljande ljudlandskap av riffstark psykedelisk rock och drabbande melankoliska melodier. Lyssna särskilt noga på “Lilium” och ”Lovely eyes”, två ljuvliga låtar där sångerskan Josefina Berglund Ekholm reflekterar över liv och död med enastående närvaro och styrka i rösten.
Ung och ursinnig extrem metal
I dag släpper det svenska extrem metal-bandet Sarcator ”Swarming angels & flies”, en skiva lika ambitiös som hämningslös. Med otämjd hunger utforskar den unga Trollhättan-kvartetten rått Kreator-rens, blytung black metal, testosteronstinn punk och djurisk dödsmetall i ett slags perverterad version av ”Alice i Underlandet” som osar av ondska och undergång. Sarcators tredje album kan mycket väl vara månadens bästa.
Melodisk dödsmetall man kan lita på
Efter bara en skiva är The Halo Effect från Göteborg redan synonymt med högkvalitativ melodisk dödsmetall. På nya albumet ”March of the unheard” imponerar bandet, vars medlemmar kommer från bland annat In Flames, med vemodiga melodier och välskrivna texter som inte sällan skärskådar vår svåra samtid och ovissa framtid. ”Forever astray” är en personlig favorit.
Fasligt förhäxande black metal
Senhösten 2021 förhäxades jag av debutalbumet “Eldhymner” och Haparanda-baserade Häxkapells gripande giftermål mellan atmosfärisk black metal och melankolisk folkmusik. Uppföljaren “Om jordens blod och urgravens grepp”, som släpps i dag, är inte lika träffsäker men tar stundtals andan ur mig. Som i rakt igenom rasande och ondskefulla ”Satans rötter” och ”Vindar från förr”, smyckad av sorgtyngda stråkar.
LYSSNA PÅ SOFIAS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik