Damiano David kan bli en italiensk Harry Styles
Publicerad 2025-05-16
ALBUM På solodebuten landar den musikaliska kameleonten och Måneskin-sångaren Damiano David trots allt på fötterna.
Han gör det som spretigt svårdefinierbar popstjärna i kölvattnet av Harry Styles.
Damiano David
Funny little fears
Arista/Sony
POP Måneskin blev via vinsten i Eurovision Song Contest 2021 och samarbeten med bland andra Rage Against The Machine och Max Martin första italienska rockband att på allvar slå igenom internationellt.
I en intervju med Aftonbladet i vintras berättade sångaren och frontfiguren Damiano David att pressen och streaminghetsen blev för mycket, att bandet nu har tagit paus och att hjärtat alltid funnits inom popmusiken.
På solodebuten framträder en kameleont, både vad gäller musik och estetik. Romaren deklarerar med största möjliga tydlighet sitt nya kapitel. ”New heights, new me, new state/New look, new cut, new plate”, mässar han i öppningsspåret ”Voices”.
Som artist i eget namn sportar 26-åringen en fascinerande look: någon form av maffiaflörtande fotbollsproffs i dyr kostym och pinad uppsyn.
En video utspelar sig i Rom 1978. De bruna polotröjorna hör hemma i ett nummer av italienska Vogue från ungefär samma år. I en annan skuttar David runt i mustasch och den ljusblåa skjortan uppknäppt till naveln, likt en Freddie Mercury vilse i filmen ”La la land”.
”Funny little fears” är ett väldigt italienskt album. Inte minst vad gäller det oblyga omfamnandet av svunna tiders rock och stora popmelodier. Musiken får mig ofta att tänka på författaren Silvia Avallones romankaraktär Marina Bellezza i boken med samma namn, och hennes drömmar om att bli en Lady Gaga eller Rihanna från den avfolkade lilla småstaden i norra Italien.
Här finns också en grandios och minst lika italiensk romantik. Ganska oemotståndliga singeln ”Next summer” har en lika talande som svidande tematik: Ring mig när han krossar ditt hjärta, jag väntar på dig här, jag slickar dina tårar.
Damiano Davids debut delar även den nya sköna popvärldens idé om att allt är tillåtet. ”Funny little fears” för ibland tankarna till det moderna popalbum som alla nya manliga popstjärnor måste förhålla sig till: Harry Styles ”Harry’s house”. I synnerhet i den lätta och lekfulla jazzfunkstunden ”Angel”.
Även i rusande hiten ”Born with a broken heart” går det att skönja en potentiell italiensk Styles i djupt urringad, androgyn tröja och ballerinaskor.
Musiken kommer med samma uppriktighet som Abba eller A-ha. Bara en sångare som inte har engelskan som modersmål kan sjunga rader som ”If I was a cactus/You would be a balloon/I wanna feel the same as humans do” med så här stor övertygelse.
BÄSTA SPÅR: ”Angel”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik